Ja fotboll är ju också ett intresse…

Mats gillar fotboll. Det har han gjort i hela sitt liv, han har spelat sen han kunde gå och tränat i klubb sedan han var stor nog att knyta sina skor själv. Han är inget fanatiskt fan men hänger ju med i det som händer i fotbollens värld och han läser gärna om fotboll och ser det på tv. Även om han uppskattar att se andra hålla på tycker han såklart att det är allra roligast att spela själv. Otaliga är de matcher han spelat och jag vet inte hur många olika serieomgångar han har varit med i under åren och även om det kan kännas surt att förlora en match eller till och med en hel serie så startar ju en ny säsong igen. Att vinna är en fantastisk känsla, att klara av det där man verkligen vill, att lyckas! Att ha vunnit en match innebär ju dock inte att han sen inte vill fortsätta att spela även nästa match lika lite som han ger upp när han förlorar.

I över 30 år har han spelat och brunnit för fotbollen… inte en enda gång på den här tiden har han fått höra kommentarer som:

- Tröttnar du aldrig?
- Hur orkar du?
- Inte en gång till väl?
- Ska du börja om igen?
- Hur hinner du?
- Tycker du fortfarande det är kul?

Hur kommer detta sig? Hur kan det vara att man kan få ha fotboll som hobby och det ifrågasätter ingen men att faktiskt ha byggnadsvård och sitt eget hus som intresse det stör ofantligt många människor. Vi möts ständigt av människor som inte förstår, som inte kan ta in att vi tycker om vad vi gör, att vi valt det själva. Vi känner oss inte tvingade att renovera och byggnadsvårda, vi vill göra det. Vi kunde valt så många enklare vägar som varit snabbare och billigare men vi väljer det här!

Två hus i ett

Innan snön kom för nån vecka sedan var vi ute en förmiddag vid vattenpölen som bildas på baksidan under vintern och Anton passade på att prova sina nya skridskor som han fick i julklapp. Jag passade på att leka med min nya kamera och bland annat huset fastnade på bild. Ur den här vinkeln ser det nästan ut som två hus man fotomonterat ihop. Gaveln är den enda som är kvar som den var, vi ville inte riva ner den och plocka ut fönstren så länge vi inte fått de nya eftersom Anton och Majas rum är på ovanvåningen på denna sida. Vi ville inte att de skulle bo med plast för i rummet där de leker och sover och när vi fick fönstren var det för sent att göra nåt åt det innan vintern. Denna sida kommer naturligtvis också att göras vid inom kort men faktum är att den inte syns alls från vägen så de flesta tror nog att huset är helt klart.

Det är nåt som inte stämmer…

Det ser ganska kul ut, inte vad man väntar sig kanske när man ser huset från de andra vinklarna. Här tycker jag utbygget visar sig från sin bästa sida också. Jag tycker det är lite stort ibland men har väl vant mig, vi hade inte kunnat göra det mindre heller och ändå fått in de funktioner vi ville ha dit. På fotot ovan ser det dessutom ut som om det ligger ett plåttak på utbygget vilket det inte gör, det ligger ett listtäckt papptak. Idag ångrar vi det men vi hade ju tänkt lägga sådant på hela huset då när vi gjorde utbygget innan vi bestämde oss för tegel trots allt. Plåttak hade det blivit om vi vetat att det skulle bli tegel från början och det hade varit mycket finare men nu ligger det papp, fast kan den se ut som plåt så här så är det ju bra.

Majas rum

Det visade sig att jag hade fel, jag som gått och tänkt mig att ovanvåningen inreddes först i slutet på 30-talet och att den innan dess varit oinredd fick inse att så var inte fallet när jag började riva i Majas blivande rum. Jag har trott det eftersom det sitter en annan modell på spegeldörrar på hela ovanvåningen jämfört med bottenvåningen och att alla snickerier är typiska från slutet av 30-talet (har sett likadana i flera andra hus från just den tiden här i närheten) samt att ytskiten varit så mycket modernare än på bottenvåningen. Detta har ju också inneburit att jag gått och tänkt att under masoniten finns inget annat än brädväggarna så inga spännande upptäckte väntar. Tji fick jag!

Titta så vackra tapeter som dolde sig bakom masoniten. I mitten en ruta som varit täckt redan innan och undkommit blekning.

Det är ju trots allt ganska roligt att jag hade fel för nu har jag ju förmodligen flera spännande saker att hitta på ovanvåningen. Det börjar nu i Majas rum med tapeterna under masonitskivorna på väggarna som vi valt att plocka ner även dem efter att köket har demonterats. De var inte jämna och det hade krävts pappspänning över dem för att kunna tapetsera och masonite är inget rolgit material att pappspänna igenom eller för Maja att sätta upp saker i, alltså plockas masoniten ner.

Köket är nerplockat och jag har även slagit bort hela vedspisdelen, det enda som finns kvar är de två uppgjutna delarna vid sidorna som jag inte rått på. Rummet blev plötsligt stort och det känns bra.

Här är det nu en slät vägg istället för en teglad plats för vedspis. Hålet där vedspisen varit ansluten är igenmurat nu eftersom det är samma kanal som vår kamin i vardagsrummet är kopplad till.

Trägolvet kommer att ligga kvar precis som det är men eftersom det inte ligger brädor fram till murstocken kommer vi att fylla upp där på något sätt i nivå med brädorna och sedan blir det nog linoleumgolv. Jag tror att vi lägger klickvarianten där man kan välja bland flera olika färger. Det är ett väldigt behagligt golv att gå på och det är tåligt, lättstädat och nog även något ljuddämpande och borde passa ypperligt i ett barnrum.

Taket är idag ett lejongult masonittak som vi inte vill ha kvar. Ovanför sitter ett pappspännt tak som vi förhoppningsvis kan laga. Inget blir kvar av det gamla köket i rummet och det grämer mig samtidigt som jag tycker att det är det rätta att göra för Maja.

Bling bling.

Lampan med prismorna i taket i vardagsrummet har återfått sitt rätta utseende. Jag hittade min bindtråd nån dag efter att jag skrivit om lampan sist och bestämde mig då för att sätta dit de prismor och margueriter (som jag lärde mig att det heter tack vare en vänlig läsare)jag hade. På så sätt fick jag också överblick över hur många som saknades vilket visade sig vara många fler än jag trodde. 15 stycken droppar saknades men bara 3 margueriter (margueriterna hängde ju kvar i lampan när dropparna lossnat och fallit ner). Jag hittade direkt på Tradera och slog till och så kom de efter några dagar på posten, jag tycker verkligen om Tradera!

Det skiljer en del på den här lampans utseende…

..och den här lampans!

Nu är den alltså komplett och jag tycker den är så vacker! Prismorna är på nåt sätt förtollande och speglar rummet och återkastar ljuset på väggarna.

Vackert!

GODKÄND!

Ja idag var sotaren här och som synes fick vi godkänt!

Det är så skönt och roligt att kunna elda i huset, det går inte att komma ifrån att det ger en helt annan sorts värme än värmepump eller elelement eller andra oeldade värmekällor. Detta var den fösta att bli godkänd och i sommar ska skorstenskanalerna dras (samtliga) och sen kan vi elda i vedspisen också. Efter det ska två kakelugnar muras upp, en i matsalen och en i arbetsrummet och efter det kommer vi kunna värma huset med ved på ett bra sätt som komplement till värmepumpen. Fast just nu njuter vi av kaminen och den räcker gott sålänge.

En syn som inte setts på länge här, rök ur skorstenen.

Och kaminen ser verkligen till att värma upp murstocken och det är så varmt och gott att gå upp i trappan till ovanvåningen där murstocken utgör ena väggen. Det känns bra i magen att husets ena murstock åtminstone värms nu igen, det mår huset bara bra av.

Möblemang till matsalen

Jag letar och letar efter matbord och stolar till matsalen men ännu har jag inte hittat något som vi vill ha. Så länge löste vi det dock med att sätta in det vita ovala bordet i gustaviansk stil som stod här samt de fyra stolar som enligt uppgift stått i huset sedan det byggdes. Jag fick veta av frun att det från början varit ett helt möblemang men att hon velat ha en del stolar och bordet så det står hemma hos henne och så lämnade hon fyra stolar här som de inte hade plats till. Väldans synd tycker jag för jag hade gärna haft just det möblemang som en gång stått i huset.

Fyra stolar har jag och jag tycker de är jättefina men skulle velat ha fler. Tyget kommer jag troligen att byta när jag hittar något som jag tycker passar bättre.

Tills jag hittar ett möblemang som passar får jag ha duk på bordet så syns det inte så mycket att det är vitt.

Precis lagom stort för rummet.

Min fina guldsoffa som jag fått från Mormor och Morfar har fått sin plats i rummet också och jag är så glad att den fick plats. Dessa rummen är något mindre än våra finrum i huset i Strömsnäsbruk så först trodde jag inte det skulle gå. Nu för tillfället är det enda soffan vi har där så vi brukar gå in och sätta oss där och bara njuta av hur fint där blivit.

Jag skulle gärna hitta ett möblemang som passar till vårt bokskåp både stilmässigt och färgmässigt, vi får se vad det blir. Sen saknas gardinbrädor och således också gardiner samt blommor och en matta under bordet. Lite småsaker alltså för att rummet ska kännas riktigt möblerat.

Installerad och klar!

Anslutningen blev bra tycker vi.

Nu väntar vi på sotarens godkännande. Vi hoppas att allt nu är rätt och enligt de regler och lagar som gäller så att vi kan elda i vår fina kamin. Sen kommer skorstenen troligen att behöva dras om invändigt men det får vi göra till sommaren. Den andra skorstenen, den som vedspisen är kopplad till är tät utåt men läcker mellan kanalerna så den ska dras om och risken är väl att även denna är otät, sen måste båda muras om från nocken och uppåt också.

Kaminen pryder sin plats i vardagsrummet.

Tänk så skönt det hade varit att kunna elda ändå nu under vintern och vi ser fram emot att skorstenen ska kunna bli varm igen. Det som återstår för oss är nu att måla murstocken bakom kaminen vit samt att svärta rökröret.

Tick tack tick tack…

…tiden går klockan slår!

Allt som behövdes för att få morfars klocka att fungera igen var ett vattenpass och ett par minuters koncentration. Nu går den som en klocka igen! Skönt tycker jag som verkligen blivit lessen om det varit något fel på den.

Köket som inte längre ska vara.

På ovanvåningen i stora huset finns ett kök. Huset har använts som två separata lägenheter under en tid och då byggdes ett kök även på ovanvåningen. Det här köket har vållat oss en hel del bekymmer ända sedan vi flyttade in eftersom vi inte funnit någon bra lösning på hur vi skulle kunna göra barnrum av det utan att riva ut det. Köket är byggt någon gång i slutet på 30-talet har jag gissat efter ledtrådar i estetik, snickerier och material etc. Vi har velat fram och tillbaka och eftersom köket är målat i sin originalfärg ännu har jag haft svårt för att förlika mig med att måla om det samtidigt som det känns som lite för mycket att kräva att något av våra barn ska bo i det som det är.

Grönflammat original och guldgult tak (lådorna där nere finns men jag har lyft ur dem, glaslådorna i ovanskåpet var borta redan när vi flyttade hit).

Jag tycker det är synd att måla över den här målningen som jag inte var speciellt imponerad av i början men som jag nu faktiskt gillar skarpt (jag tyckte det var synd att måla över även från början just eftersom den var original men nu när jag tycker om den är det ännu svårare ) För att lösa dilemmat har vi slutligen bestämt oss för att köket ska plockas ner och sättas undan så att Maja kan få ett riktigt rum med möjlighet att möblera om, så länge köket och vedspisdelen är kvar är man väldigt låst i var möbler kan och inte kan stå. Vi sparar alltså köket någonstans och får se vad vi kan göra av det såsmåningom. Kanske borde vi sparat det på plats, kanske kommer vi ångra oss men vi vill göra ett rum som är Majas och bara hennes och inte ett rum som vi bevarat och hon får bo i så länge, hon är ju ändå bara tre år och kommer bo hemma ganska många år ännu.

Dörren till vänster leder ut i hallen, den i mitten leder in till vårt sovrum och ska sättas igen (den är inte original) och dörren längst till höger går till kattvinden som här även fungerat som skafferi.

Som av en händelse när jag nu under helgen funderat mycket över vårt gröna kök publicerade Maria ett inlägg om just grönflammat på sin blogg Karl-Eriks. Intressant att läsa tyckte jag och roligt att se fler exempel på samma måleriteknik även om vårt kök har en ”grövre” marmorering än dem hon visar på sina bilder.

Även dörren ut till hallen är grönflammad in mot rummet. Vedpsisen är bortplockad och istället installerad i vårt kök därnere.

Nu plockade vi ju bort vedspisen redan förra våren när vi gjorde om köket på bottenvåningen och vi hade funderingar då på om vi skulle röra den eller inte (vi hade ju en identisk på torpets ovanvåning vi kunde tagit också) men vi gjorde det ändå till slut. Nu i dagarna har jag fått veta av ett barnbarn till Ernst och Selma, som var de som byggde stora huset om jag förstått rätt, att hon bodde där med sina föräldrar i mitten på 1940-talet och sista gången vedspisen bakades i var 1949. Jag tycker det är jätteroligt att få veta mer om huset och är så tacksam för ledtrådarna.

Precis innanför dörren finns en liten vask installerad. Som synes ovan fanns även två kranar i köket och båda dessa var i bruk när vi flyttade in, nu är dock alla de gamla rören bortkopplade och det är bara dessa som sitter kvar.

Lite möbler blev det ändå.

Nu när det gått några veckor sedan vi blev färdiga med våra finrum börjar det kännas mer och mer trist att inte ha de möbler vi skulle vilja ställa in där. Nåväl, sofforna är beställda och kommer förhoppningsvis om några veckor, resterande möbler vi behöver söker jag efter på Blocket flera gånger dagligen och sen tog vi en tur ut till torpet jag och Mats när barnen var och roade sig med att mocka stall hos sin mormor. Vi hittade faktiskt en del möbler som jag ”glömt” bort att vi hade. Observera att jag inte tar detta som ett tecken på att vi har för mycket saker utan snarare att jag borde få spendera mycket mer tid med att gå igenom dem.

Det fina åttkantiga lilla bordet stod ute i torpet när vi flyttade hit. Klockan har varit min gammelfarmor Hildas liksom skålen och vasen och duken har Mats farmor Elisabet broderat.

Bordet borde vara från slutet på 1800-talet med tanke på dess svarvade ben och nätta utseende. Stämmer förträffligt med min inredningstanke. Extra glad blev jag när det var nästintill svart i färgen eftersom jag haft lite funderingar över hur vi skulle göra med Gammelfarmor Hildas klocka som är svartbetsad. När nu även bordet var så mörkt så bestämde vi oss för att helt enkelt köra på så mörka möbler i vardagsrummet och ta de i ljusare trä i matsalen. I klockan sitter en liten lapp där det står ”Klockan är köpt 20/2 1928 kosta 80 kronor. På Urdepoten.” Just sådant tycker jag är extra roligt, att det finns historia bakom och att man vet när och var något är köpt och var det har hört hemma tidigare. Klockan fick jag för något år sedan och den har hängt uppe och vi har haft igång den från och till (vi glömde vrida upp den ganska ofta eftersom den hängde i rummen vi inte använde) men nu stannar den efter bara en halvtimme ungefär. Jag vet inte varför men jag tror det beror på att den kanske hänger snett så lodet går inte som det ska, väggarna i rummet är ju inte lodräta. Jag ska försöka fixa til det när mer tid finns, skulle den ha gått sönder får jag leta upp någon som kan laga den för vi trivs verkligen med att ha en klocka som slår så som den gör på hel- och halvtimmar.