Fler kungligheter

I torsdags hämtade vi årets grisar, tredenna  gången. De går nu i en hage utanför köket och vänjer sig mer och mer vid livet utanför grisstallet. 

 
De hann inte mer än ner från släpet såbörjade  de  böka och sedan var det ingen hejd på dem. Tänk att de som levt hela sitt liv, vilket inte är så länge i och för sig, på betonggolv ändå verkligen har den instinkten.  

 
Lyckliga grisar… 

Förra årets grisar hette ju Lillian och Desireé vilket är prinsessnamn och i år blev det lite samma tema. Grisarna heter Victoria, Carl-Philip och Madeleine.  

Åtta dunbollar

Av de 14 äggen blev det till slut 8 små kycklingar. Den första kläcktes i torsdags morse och fick klara sig ensam hela första dagen och natten då de två nästkommande kläcktes sent på torsdagskvällen och under natten till fredagen. Den andra fick ligga kvar i kläckaren under natten så det var först på fredag morgon som den första fick sällskap. Sedan kläcktes resterande fem under dagen. Den första fick massor med uppmärksamhet och är i och med det ännu tamare än de andra hunnit bli. 

  
Ettan i tryggt förvar. Somnar snabbt när den får ligga i handen. 

 
De fyra första med helt olika färger. Här är den bakersta blå ganska ny och inte så fluffig som de andra. 

 Ettan ~ fasanfärgad, en liten tuffing som gärna sitter på min axel i håret.  Tvåan ~ svart med gula tecken, den kaxigaste och mest orädda.  Trean ~ gul, mjukast och omtänksam. Går mellan om någon hackar på någon annan.   Fyran ~ blå, Antons favorit och en kelen liten kyckling som gärna sitter i knät. Femman ~ mörkgrå med brunt huvud, pigg och springer mycket, snabb på maten.  Sexan ~ silvergrå med gula inslag, lite fåfäng och rättar ofta till dunen och tvättar sig, vill bestämma själv var den ska sitta.  Sjuan ~ grå med lite brunt, försiktig och liten, somnar ofta i maten.  Åttan ~ svart, hävdar sig mot Tvåan, vill vara lika tuff men är lite mindre. 

De är redan efter 3-4 dagar otroliga personligheter och de är så roliga att titta på. 

   

 

Anton och Maja är överlyckliga och vill helst umgås med kycklingarna hela tiden. 

 
Varje dag får de komma upp några gånger till oss och bli lite omhuldade, de får också sova i mitt knä varje dag i en pälsmössa som de verkligen gillar. De somnar kollektivt och sover sedan djupt tills jag rör mig. Så mysigt! 

Än så länge har de inga riktiga namn, vi vet ju inte om de är hönor eller tuppar ännu och vill veta det innan vi bestämmer oss. Om 1,5 vecka kan vi nog se det. De växer så fort, har redan börjat få nya fjädrar på vingarna. 

Vi väntar tillökning…

14 stycken! 

 
För tre veckor sedan la vi 16 ägg i en kläckare och nu är vi på dag 20 och kläckningen har börjat. Äntligen efter flera års längtan ska vi ha höns, eller det blir ju bara små kycklingar först men så småningom kommer det ju bli höns och tuppar. 

  

Här i kläckaren har nu äggen legat i nästan tre veckor och vi har vänt dem, fyllt på vatten, kontrollerat temperaturen och tagit hand om dem på bästa sätt. På dag 5 lyste jag dem och då var där ett av äggen som det inte syntes något i, jag lät det ligga kvar ändå för säkerhetsskull ifall jag såg fel. På dag 14 lös jag dem igen och då var det ytterligare ett ägg där det inte utvecklats vidare någon kyckling. Jag tog då bort de två äggen för att inte riskera att de exploderade i kläckaren vilket tydligen kan hända. Exploderande ruttna ägg kan vi ju vara utan. 

I går köpte jag en liten vattenautomat för kycklingar och en värmelampa och sedan inredde vi den låda där vi tänkt att de ska bo i de första veckorna. Nu väntar vi ivrigt och hoppas på att kläckningen går bra. 

Tidigare ikväll såg vi att ett av äggen har hål så där i är en kyckling som försöker ta sig ut. Jag har varit noga med att det finns vatten så inte skalen ska vara för hårda. Vi kan också höra hur det piper inne i flera av äggen. 

Äggen är från rasen Åsbo som är den ras jag bestämde mig för redan för flera år sedan. En lantras som är relativt lokal, den härstammar från norra Skåne och det är ju ganska nära oss. Det är en mindre robust ras som är duktiga på att klara sig undan rovdjur och ganska bra värpare och ruvare. Nästa gång vi vill ha kycklingar hoppas jag på att vi kan låta dem ruvas fram naturligt för det tror jag ändå är det bästa sättet. Det känns mest naturligt och bra med en höna som kan ta hand om sina kycklingar och lära dem det de behöver kunna men det var svårt att hitta höns att köpa och kycklingar ska vara bra på att bli duktiga individer utan en mamma. Äggen har jag fått av en vän som har Åsbo-höns sedan ett par år tillbaka, är så tacksam!

Gissa om vi längtar tills imorgon när de flesta förmodligen kommer kläckas. 

 

Kaniner i mängder.

Vi bor ju på landet och då får man ju också tåla att det finns djur runt omkring och i trädgården ( det får man väl i och för sig tåla var man än bor 😄) men det här året har kaninantalet exploderat. Varje vinter har vi haft kaniner som grävt i gräsmattan och i rabatterna men framåt våren när annat börjar växa har de slutat och skadorna har varit små. Detta året slutade de aldrig gräva i min stora perennrabatt och till slut, när de grävde upp en av mina Dillpioner insåg vi att nu måste vi göra något. 

 

Varenda morgon såg det ut så här i rabatten och varenda dag krattade jag igen hålorna. Fler och fler plantor blev skadade och rötterna söndertuggade. Helt tröstlöst och något vi var tvungna att få stopp på. 

Jag började med att köpa Revira som är en sorts små lecakulor som behandlats på något sätt för att sedan verka avskräckande på olika djur. Vi spred sådana runt hela rabatten men det gjorde ingen nytta alls… Inte första dagen och inte efter en vecka. Lurendrejeri känns det som! 

  Revira ska även fungera avskräckande på katter… Jo men visst ser hon ut att vara obekväm där hon ligger? 😝

Sen tänkte jag att kaninerna är ju så vana vid att äta i den här rabatten att det inte hjälper med bara avskräckande medel så jag fäste upp fiberduk runt och över rabatten som fladdrade i vinden. Tanken var att kulorna och fiberduken tillsammans skulle skrämma dem men det hjälpte inte heller för fem öre.

   

 Det enda fiberduken gjorde var att se hemsk ut och skämma hela trädgården. 

När nu inte detta heller fungerade spenderade vi några timmar på Valborgsmässoafton med att sätta upp elstaket runt hela rabatten. 

   

 Sedan dess har vi inte haft några besök alls så det verkar som om detta fungerar. Nu håller vi tummarna och hoppas på att snart kunna ta ner staketet igen för även om det är många gånger bättre än fiberduken är det ju inte superfint.

Det gror på Södergården…

Nu gror det både i krukor och rabatter och även i orangeriet men inte bara där för även inspirationen till att skriva här gror. 

Jag är flitig med att uppdatera på Instagram så följer man där vet man vad som händer här hemma men på  bloggen har det varit tyst sedan innan jul. Kanske blir det bättre nu, kanske inte. 😊

  
Här i arbetsrummet gror Inläggningsgurka, Tagetes, Rödbeta, Jungfrun i det gröna och Rosenskära. Fast Rosenskäran vill sig inte av någon anledning. I de 16 hitersta av de fyrkantiga krukorna är det sått 3-4 frön i varje och bara några få har kommit upp. Vet inte vad som gått fel, allt annat har grott över förväntan. 

 
Här Luktärter och mer Rödbetor. Idag passerade vi även Klintas Blommor och Grönt på vägen hem från annat ärende så då stannade vi och köpte två sorters Paprika, Rosmarin, Basilika, Purjolök och av min svägerska fick jag några  skott av Physalis eftersom min inte överlevde vintern. Imorgon ska alltsammans av det senare planteras i orangeriet där det redan växer flera olika sorters tomater och gurka. 

   
 

Potatis som förgror står också i orangeriet. I spannen i förgrunden på övre fotot min gamla Physalis som inte alls ser pigg ut. 

   
 

I odlingslådorna längs utbygget trivs jordgubbarna strålande och de har fått sällskap av en björnbärsplanta som ska klättra på väggen. 

Kryddorna som jag planterade förra året har klarat sig ganska bra. Gräslöken är grym och har fingertjocka strån redan som snart blommar. Både den vanliga timjanen och Citrontimjanen trivs och har blivit stora och Persiljan och Citronmelissen har överlevt liksom Myntan som ju ska vara överdrivet tålig och svår att ha ihjäl. Det som inte klarat sig är Salvia och Rosmarin men de ska grävas upp i morgon och då sätter jag dit den nya Rosmarinen och Basilikan. 

Gamla hus ska ju kunna andas!

Lilla huset eller torpet som vi också kallar det har äntligen blivit befriat från all växtlighet som skuggat det under många år. Vi har gjort mindre rensningar tidigare men nu rök allt som var kvar, allt är fällt men rötterna är kvar och till det behövs grävmaskin. När vi flyttade hit var lilla huset nästan slukat av grönskan, det behövdes verkligen rensas bort en massa sly.

Från början var det grönt överallt, det som var på framsidan, till vänster och på baksidan tog vi bort ganska omgående men det på högergaveln blev kvar för det var så stora träd.

Det brukar ju menas som något positivt när mäklare skriver att huset ligger inbäddat i grönska men detta var lite väl omstoppat.

Efter en större rensning när vi fällde en del av träden i backen på högersidan och räfsade bort tjocka lager löv i backen blev det riktigt trevligt.

Det såg mycket bättre ut redan när vi rensat då men mer skulle bort och nu är det äntligen borta.

Det blev mycket ljusare och framförallt blev vår trädgård större (inte för att det precis behövdes i och för sig) när nu backen blev en del av den. Lilla huset ligger nu inte precis i utkanten av gården utan i trädgården och det får äntligen ta lite plats och utrymme igen istället för att skämmas i ett hörn. Äntligen kan huset andas igen… eller det kan det ju förstås inte eftersom det är täckt i plastfärg men när den är borta DÅ kan huset andas!!

Tassavtryck och andra djurspår…

Idag när jag höll på att träna vår lilla shettis Lina hörde jag glas som gick i kras i orangeriet. Tänkte att vi måste ha glömt en av katterna där inne men fick sedan se vad det var. Det var två skatungar som förirrat sig in genom de övre fönsterhålen där det ännu inte sitter några fönsterbågar och nu kom de inte ut utan flög bara mot rutorna där nere gång på gång. Det var de som vält ner en av mina glasvaser och de hann med några till innan jag hann dit och lyckades få ut dem genom pardörrarna. Skatorna hade nog hunnit vara där ett tag och kollat runt i lugn och ro innan en av dem råkade välta ner en vas för det var verkligen bajs överallt. Stackars skatorna blev så rädda när vasen trillade ner och hade sedan full panik och jag är glad att de inte skadade sig även om jag var precis vansinnig på dem just då.

De lyckades ha sönder bland annat mina två finaste vaser, inte värda några pengar utan bara värdefulla för mig. Jag är faktiskt riktigt ledsen över det även om jag samtidigt är mycket tacksam över att de inte hade sönder någon av glasrutorna, jag hade verkligen inte orkat byta glas och kitta om nu när vi precis känner oss ganska klara och tar en paus från orangeriet som vi jobbat så hårt med ända sedan i våras.

Spåren efter skatorna blev förutom glassplitter överallt även fågelbajs på allt och knäckta växter.

De där skatungarna är jag vanligtvis ganska förtjust i, de är roliga att titta på och brukar hålla till kring grisarnas hage för att få sig lite mat av det grisarna eventuellt lämnar. Just idag är jag dock inte alls förtjust i dem…

Trevligare avtryck lämnade då en av katterna när jag hade målat fönsterbrädan i somras. Någon av Iris, Signe eller Ines har gått i den nymålade färgen och sedan hoppat ner på golvet som då var omålat. Jag skrev om detta när jag skrev om golvmålningen. Jag tyckte de där tassavtrycken var väldigt fina så när jag målade golvet såg jag till att de hamnade i en av de mörka rutorna och så lämnade jag helt enkelt kvar två av dem.

Spåren efter skatorna har jag städat bort men de här tassavtrycken blir kvar för lång tid framöver…