Fler kungligheter

I torsdags hämtade vi årets grisar, tredenna  gången. De går nu i en hage utanför köket och vänjer sig mer och mer vid livet utanför grisstallet. 

 
De hann inte mer än ner från släpet såbörjade  de  böka och sedan var det ingen hejd på dem. Tänk att de som levt hela sitt liv, vilket inte är så länge i och för sig, på betonggolv ändå verkligen har den instinkten.  

 
Lyckliga grisar… 

Förra årets grisar hette ju Lillian och Desireé vilket är prinsessnamn och i år blev det lite samma tema. Grisarna heter Victoria, Carl-Philip och Madeleine.  

Annonser

Åtta dunbollar

Av de 14 äggen blev det till slut 8 små kycklingar. Den första kläcktes i torsdags morse och fick klara sig ensam hela första dagen och natten då de två nästkommande kläcktes sent på torsdagskvällen och under natten till fredagen. Den andra fick ligga kvar i kläckaren under natten så det var först på fredag morgon som den första fick sällskap. Sedan kläcktes resterande fem under dagen. Den första fick massor med uppmärksamhet och är i och med det ännu tamare än de andra hunnit bli. 

  
Ettan i tryggt förvar. Somnar snabbt när den får ligga i handen. 

 
De fyra första med helt olika färger. Här är den bakersta blå ganska ny och inte så fluffig som de andra. 

 Ettan ~ fasanfärgad, en liten tuffing som gärna sitter på min axel i håret.  Tvåan ~ svart med gula tecken, den kaxigaste och mest orädda.  Trean ~ gul, mjukast och omtänksam. Går mellan om någon hackar på någon annan.   Fyran ~ blå, Antons favorit och en kelen liten kyckling som gärna sitter i knät. Femman ~ mörkgrå med brunt huvud, pigg och springer mycket, snabb på maten.  Sexan ~ silvergrå med gula inslag, lite fåfäng och rättar ofta till dunen och tvättar sig, vill bestämma själv var den ska sitta.  Sjuan ~ grå med lite brunt, försiktig och liten, somnar ofta i maten.  Åttan ~ svart, hävdar sig mot Tvåan, vill vara lika tuff men är lite mindre. 

De är redan efter 3-4 dagar otroliga personligheter och de är så roliga att titta på. 

   

 

Anton och Maja är överlyckliga och vill helst umgås med kycklingarna hela tiden. 

 
Varje dag får de komma upp några gånger till oss och bli lite omhuldade, de får också sova i mitt knä varje dag i en pälsmössa som de verkligen gillar. De somnar kollektivt och sover sedan djupt tills jag rör mig. Så mysigt! 

Än så länge har de inga riktiga namn, vi vet ju inte om de är hönor eller tuppar ännu och vill veta det innan vi bestämmer oss. Om 1,5 vecka kan vi nog se det. De växer så fort, har redan börjat få nya fjädrar på vingarna. 

Vi väntar tillökning…

14 stycken! 

 
För tre veckor sedan la vi 16 ägg i en kläckare och nu är vi på dag 20 och kläckningen har börjat. Äntligen efter flera års längtan ska vi ha höns, eller det blir ju bara små kycklingar först men så småningom kommer det ju bli höns och tuppar. 

  

Här i kläckaren har nu äggen legat i nästan tre veckor och vi har vänt dem, fyllt på vatten, kontrollerat temperaturen och tagit hand om dem på bästa sätt. På dag 5 lyste jag dem och då var där ett av äggen som det inte syntes något i, jag lät det ligga kvar ändå för säkerhetsskull ifall jag såg fel. På dag 14 lös jag dem igen och då var det ytterligare ett ägg där det inte utvecklats vidare någon kyckling. Jag tog då bort de två äggen för att inte riskera att de exploderade i kläckaren vilket tydligen kan hända. Exploderande ruttna ägg kan vi ju vara utan. 

I går köpte jag en liten vattenautomat för kycklingar och en värmelampa och sedan inredde vi den låda där vi tänkt att de ska bo i de första veckorna. Nu väntar vi ivrigt och hoppas på att kläckningen går bra. 

Tidigare ikväll såg vi att ett av äggen har hål så där i är en kyckling som försöker ta sig ut. Jag har varit noga med att det finns vatten så inte skalen ska vara för hårda. Vi kan också höra hur det piper inne i flera av äggen. 

Äggen är från rasen Åsbo som är den ras jag bestämde mig för redan för flera år sedan. En lantras som är relativt lokal, den härstammar från norra Skåne och det är ju ganska nära oss. Det är en mindre robust ras som är duktiga på att klara sig undan rovdjur och ganska bra värpare och ruvare. Nästa gång vi vill ha kycklingar hoppas jag på att vi kan låta dem ruvas fram naturligt för det tror jag ändå är det bästa sättet. Det känns mest naturligt och bra med en höna som kan ta hand om sina kycklingar och lära dem det de behöver kunna men det var svårt att hitta höns att köpa och kycklingar ska vara bra på att bli duktiga individer utan en mamma. Äggen har jag fått av en vän som har Åsbo-höns sedan ett par år tillbaka, är så tacksam!

Gissa om vi längtar tills imorgon när de flesta förmodligen kommer kläckas. 

 

Den där extra timmen…

Känns som om den extra timmen med dagsljus på kvällen nu idag gjorde stor skillnad för vad vi hann med i helgen.

20140330-221034.jpg
Jag började med att öppna upp köksdörrarna för första gången det här året och det var så skönt!

20140330-223121.jpg
Sen rensade vi upp bakom logen eftersom det kommer en firma hit och ska riva bort det sista av det gamla rasade stallet, det är bara betong kvar nu så det river vi inte själva. Grävfirman ska också göra en körplan bakom logen så vi får någonstans att ställa våra traktorer och jordbruksredskap till exempel.

20140330-224038.jpg Vi tog fram studsmattan, lika populärt varje år!

20140330-224225.jpg Mats byggde ett bollplank till Anton.

20140330-224316.jpg

20140330-224327.jpg Jag oljade in altanen. Det blev stor skillnad och var välbehövligt. Golvet har bara blivit behandlat en gång tidigare och det var med pigmenterad roslagsmahogny när vi byggde uteplatsen 2012.

20140330-224545.jpg Jag skrapade och målade alla stålstommarna till Grythyttanmöblerna. De blir nu kromoxidgröna och mycket fina. Nu är det Mats som måste tillverka nya träribbor så jag kan måla dem också.

20140330-224753.jpg Vi la alla våra flata stenar, från gången vi tog bort i trädgården, på pall så vi kunde flytta dem.

20140330-224957.jpg Jag hann med en härlig runda med Digma och att rykta av alla hästarna en del av vinterpälsen.
En härlig helg som verkligen behövdes för att jag skulle hinna ladda batterierna inför arbetsveckan.
>

Stora slaktaredagen i oktober.

I oktober en väldigt fin och solig helg var det dags att slakta våra två grisar. Jag kommer här att visa hur det gick till när vi slaktade, allt skedde enligt de regler och lagar som finns och grisarna dog snabbt och utan att de förstod vad som hände.  Vi började på fredag eftermiddag men redan dagen innan hade Mats och Niklas varit och hämtat grejer och förberett en del.

20131206-201541.jpg

Niklas morfar som slaktat många djur, som gammal slaktare, hade de saker som behövdes. En gammal ombyggd tvättmaskin att koka vatten i samt ett badkar ock kätting för att skålla grisarna med.

På fredagen kom Gunnar upp till oss och så lockade vi in den ena grisen i huset och bjöd på mat och stängde in den, sedan la vi ut mat till den andra och så sköts den och sedan stacks den för att blodet ska rinna ut. Gunnar skötte det här eftersom han har erfarenhet och får lov att göra det. Det går väldigt fort. Vi stängde in den ena eftersom vi inte ville att den skulle var för nära och se på och för att den inte skulle bli orolig sen, de har ju aldrig varit ifrån varandra. Gunnar tyckte vi var alldeles för blödiga som brydde oss om det men det kändes bättre för oss i alla fall. 🙂

Jag trodde inte jag skulle tycka att det var jobbigt men visst stack det till lite precis när de sköts men sen efter det är de bara kött och det var likadant även för barnen som var med hela tiden. Båda har varit med innan och sett på när vildsvin passats (när inälvorna tagits ut) men inte när något djur avlivats men de tyckte bara det var intressant och spännande och det är så jag minns det från när jag var barn också även om vi inte fick vara med vid själva skottet.

Det första som måste göras är att skålla grisen, alltså lägga den i kokande vatten och skrapa bort borsten och den yttersta huden. Detta gjorde vi i ett badkar och med en kätting som drogs fram och tillbaka, man använder också metalltrattar som man skrapar med på ben och delar som är svåra att komma åt med kättingen. Vattnet blir ruskigt smutsigt men griskroppen blir ren.

IMG_6329

Efter detta var det dags att börja passa grisen. Vi hängde upp den i traktorns gafflar, man skär genom bakbenen mellan hälsenorna och benen och trär igenom krokarna eller repen där. Sedan är det bara att börja… Det var mycket faschinerande att se på när Gunnar passade grisarna. Vi passade på att lära så mycket vi bara kunde under tiden så vi själva så småningom kan göra detta. 20131206-201558.jpg

20131206-201614.jpg

Efter att inälvorna var urtagna togs huvudet bort och sedan delades kroppen i halvor och hängdes in i stallet över natten, sen gjordes exakt samma med den andra grisen. Det var ungefär 10 grader ute så de kunde hänga i stallet utan problem.

På lördagen var det dags att börja med själva styckningen så att de fyra grishalvorna kunde bli styckat kött. Till dagen hade både vi och Niklas köpt en varsin ny frysbox… det behövdes.

IMG_6335

Här hänger de och väntar, det ligger plast på golvet under. Gunnar visade precis hur man skulle skära och Mats och Niklas tog en varsin likdan del åt gången . På så sätt fick de öva på två halvor vardera. Övning ger färdighet! Först skär man loss framläggen, alltså den övre delen på frambenen, vi sparade inte fötterna. Sedan skar man över det sjunde revbenet och delade där och började med framdelen.

IMG_6338Grovstyckning. Ett nytt köttblad införskaffades till tigersågen.

20131206-201652.jpg

Kottlettrad och andra styckdetaljer.

20131206-201636.jpg

Styckningen var faschinerande logisk och enkel, när man vet hur man gör.

12

det blev superfina kotletter, vi åt de första häromdagen och de var fantastiskt goda och möra. Faktiskt den detalj vi märkt mest skillnad på jämfört med butiksköpt. Det går inte att jämföra dessa kotletterna med de man köper.

11Anton skötte köttkvarnen och malde 40 kilo färs. Totalt fick vi ca 80 kilo färdigstyckat och packat kött per familj.

20131206-201757.jpgDagen avslutades med brakmiddag.

20131206-201806.jpgDansk fläskstek med kokt potatis, gräddsås, rödkål, egenodlade morötter och vinbärsgelé från egna buskarna.  Det var så gott!

Efter den middagen har vi såklart hunnit äta massor av olika delar från våra grisar, revben, fläsk, stek, kotletter, karré och en del färs som köttbullar, köttfärssås och annat till exempel. Det är jättefint kött, färsen är inte så fet som fläskfärsen man köper, som jag knappt kan äta alls för det bara flyter fett överallt, och smaken på allt är väldigt bra.

Helt klart blir det nya grisar nästa år, det känns väldigt bra att äta kött från grisar man vet har haft det riktigt bra och som inte innehåller några konstiga ämnen alls.

Otto och Flora har flyttat in.

Det förra, och första, försöket att få Otto och Flora att flytta in i sin hage gick inte alls bra. De rymde direkt nästan och sedan insåg vi att det inte gick att hålla dem inne och så fick de gå lösa vilket gick alldeles strålande faktiskt. Dock var de ju tvungna att flytta in i hagen innan vi började jobba och det löste vi med elstaket. Nu när de bor i sin hage var de tvunget att deras hus blev färdigt. Vi gjorde stommen redan i början på sommaren men eftersom de sedan inte var där brydde vi oss inte om att göra klart väggarna.

20130825-215421.jpg

Här under äppelträdet har de nu sitt fina lilla hus. Vi har använt bakar som det kallas, det som man sågar bort när man förvandlar timmerstockar till brädor, stolpar  och plank. Under taktusprånget sitter saltstenen skyddad från regn. Den går lika bra att använda att stå på om man hellre känner för det än att slicka lite salt. Uppe på taket ligger getterna gärna och vilar, de tycker om att ligga högt. På baksidan finns en spång så att de enklare ska komma upp.

20130825-215432.jpgSöta lilla Flora. Plintarna i bakgrunden är kvar sedan utestallet stod här och de går också utmärkt att hoppa upp på för att balansera. De står visserligen upplyfta och löst på marken men det fungerar tydligen bra ändå.

20130901-215801.jpg

Ståtliga bocken Otto. Från början gick de inte attt skilja åt mer än på att Otto hade längre horn men på sistone har Otto svartnat en hel del och nu ser man enkelt skillnad på vem som är vem.

 

 

Grind till getterna.

En kväll i veckan som gick gjorde vi en grind till Otto och Flora. Vi har haft en väldigt tillfällig innan men då kunde inte barnen själva gå in i hagen och den satt fast med spik så det kunde knappt vi heller.

Jag gjorde en skiss och Mats förverkligade!

20130825-214726.jpg

En snabb och mycket slarvig skiss efter en grind jag såg när jag körde till Ikea för ett par veckor sedan men Mats grind blev precis som jag menade ändå.

20130825-214704.jpg

Mycket fin och väl fungerande grind.

Getterna gick ju fritt på gården nästan hela sommaren eftersom de ändå bara rymde ur hagen, de var för små för fårnätet när vi fick hem dem. I början på augusti var vi tvungna att stänga in dem dock så vi kunde fortsätta ha dem ute även när vi började jobba. Så länge jag var hemma kunde de gå fritt men vi stängde ju in dem i stallet när vi åkte hemifrån och så kunde vi inte fortsätta, dessutom började de äta lite väl mycket av sådant jag inte ville att de skulle tugga på. De har till exempel rensat varenda vinbär på alla mina både röda och svarta. Vi har satt upp el innanför nätet, det är två ståltrådar och de sitter med avstånd till nätet så nätet är inte elektriskt. Detta har fungerat utmärkt och det räckte med varsin stöt för att de skulle fatta och nu behöver vi inte ha strömmen på. De har helt enkelt blivit hemma i sin hage nu och trivt utmärkt.