Här smyger ingen in… 

Innan vi lerklinade väggarna, när de fortfarande var rena timmerväggar, passade vi på att fixa till golvet. Det var otroligt skakigt och man kunde inte gå tyst i rummet och allt vibrerade när man rörde sig. Så kunde vi ju inte ha det så vi plockade upp ett par brädor mitt på golvet. Det fanns en rektangel med korta smalare brädor i ena änden av rummet, mot murstocken. Där börjde vi ta upp brädorna. 

 Vi hade innan kollat in i grunden och sett att just där under gick en golvbjälke som var uppstöttad med timmerstolpar som stod upp, dessa hade dock gjort sitt och ruttnat av i bottnen så nu hängde de bara i luften. Detta gjorde att golvet skakade.


När vi tagit bort golvbrädorna skyfflade vi bort spånen och lyfte upp underbrädorna. 


Nere i grunden låg en hel del ruttna brädbitar och skräp som vi städade bort. Mats grävde bort under där han skulle sätta nya stolpar och la singel där. Då dräneras stolparna bättre och ruttnar inte. 


Härlig arbetsställning som jag inte avundades. 


Efter att det var uppstöttat la Mats tillbaka underbrädorna och skyfflade tillbaka spånet för att sedan lägga tillbaka golvbrädorna. Det syns inte alls att brädorna varit uppe. Vi fick upp dem genom att såga i sponten mellan två brädor.  Hålet som var kvar lagade vi med nya golvbrädor. Det syns men det gör inget, så gjorde man ju även förr. 


När vi lerklinat klart, städat av och satt alla snickerier skurade jag golvet. Det blev stor skillnad och skurvattnet och sköljvattnet var helt svart. Någon skurning till behövs nog. 


Här alldeles nyskurat och på väg att torka.

Tapetserade tak

När jag växte upp fanns en runda vi brukade rida som vi kallade Alenäsrundan efter en gård som låg längs vägen och hette just Alenäs. Gården har stått öde så länge jag kan minnas på grund av en konstig arrendeaffär där ägarna sålde gården till en man som köpte upp massor av gårdar i  området för att få mer mark. Det skrevs samtidigt ett kontrakt på att syskonen som bodde där skulle få arrendera gården i 50 år. Syskonen dog innan detta men gården fick inte röras förrän tiden gått ut eller något sådant så alltså står den tom.

När vi flyttade till Ekenäs gränsade vår gård till Alenäs och vi gick där ofta förbi även då och både jag och Mats var fascinerade av att titta i fönstren till boningshuset som står helt möblerat men så klart förfaller mer och mer tyvärr. 

När vi gjorde vid vårt arbetsrum på Ekenäs valde vi en tapet som vi båda varit förtjusta i länge. Det var ett nytryck ur Boråstapeterns kollektion Anno 1905. Vi blev mycket nöjda med tapetvalet men när vi dessutom bara några månader senare återigen passade på att titta i fönstren på Alenäs blev vi smått chockade för i taket satt likadan tapet som den vi valt. Samma mönster och färgställning men bleknad förstås. Den var tapetserad över bjälkarna och i hela taket. Jag försökte fota men genom fönstret gick det inte. 


Den här tapeten är det.

Det kändes ju onekligen som om vi gjort helt rätt val när granngården hade likadan tapet i oroginal i sitt tak. Det var också där och då jag började drömma om att ha ett tapetserat tak en gång. När vi för några år sedan var på Skansen såg vi alla tapetserade tak i Skånegården där och jag blev ännu mer förälskad i tanken.


Nu när taket i torpets hall visade sig vara i lite halvtaskigt skick kom äntligen tillfället jag väntat på. När jag nu skulle göra vid taket frågade jag om åldern på tapeten och fick svar av Handtryckta tapeter på Långholmen att mönstret troligen var en taktapet från början av 1900-talet. När det då dessutom var just en taktapet kändes valet helt givet men vi hade inte tillräckligt mycket kvar så jag efterlyste mer på Instagram och fick ett par svar. En tjej hade två rullar med lite kvar på varje och hon skickade dessa till mig. Så otroligt snällt gjort!


Tapetseringen gick enkelt och snabbt och det blev så fint med tapet i taket. Jag är helt kär! Det ärtapetserat direkt på brädorna precis som det gjordes förr och de syns därför igenom. Nu saknas pappspänning på väggarna och tapet på detta samt alla snickerier som ska sättas dit och målas. Jag tror att även golvet ska målas faktiskt eftersom det är ett smalt brädgolv från början av 1900. Typiskt som undergolv egentligen. 

Äggoljetempera på väggarna

När andra lagret lerklining torkat en del var det dags att måla. Vi funderade en del fram och tillbaka men sen frågade jag på Instagram och fick flera tips om äggoljetempera och dessutom att sprutmåla väggarna. Detta lät ju onekligen lockande. 

Vi körde till en butik som hade äggoljetempera från Avjord hemma och köpte grundfärg och den kulör på väggfärgen vi ville ha. Vi köpte också en färgspruta. Vi hade ingen erfarenhet av varken äggoljetempera eller att spruta färg men det var bara att ge sig på det ändå. 


Grundfärgen var grå och det blev betydligt ljusare än innan. Vi hade dock täckt för dåligt och en del tejp satt för dåligt så det lossnade när vi sprutade. Vi hade dessutom lite får mycket blås på sprutan så det gick mycket färg och kom en del där det inte skulle. Det gick dock otroligt fort och just på lerkliningen som inte är helt slät var det väldigt smidigt att spruta då det direkt kom åt överallt. 

När det var dags för första sprutningen med slutkulören hade jag täckt på nytt och ställt om sprutan så det skulle gå mindre färg och blåsa på med mindre kraft. Dock funkade inte denna täckningen heller optimalt så det smet in en del färg upp på taklisten för tejpen lossnade  när det blåste från färgsprutan. 


Färg överallt!

Jag ville ha en varmrödgul kulör och den vi valde heter 19 oktober men vi blandade upp den med en del vitt. Det blev bra men fortfarande ojämnt efter första strykningen. Den färg vi köpt räckte bara till en strykning så vi fick beställa mer och under tiden vi väntade på den så passade vi på att grunda snickerierna. 


Det blir fantastiskt bra med de här kulörerna. Snickerierna är vetegrå, alltså grönumbra med vitt i.  

Förlagorna till snickerierna sitter på det enda originalfönstret i torpet och det sitter i skafferiet. 


Vi skickade efter ett hyvelstål så vi fick samma profil och sen har vi även gjort avsluten på understyckena likadana.


Efter andra sprutningen då vi lyckades täcka ordentligt och det blev jämnt blev det så här. Två strykningar på snickerierna kvar samt taket och taklisten som ska bli vita. Murstocken ska också bli vit. Golvet som här är täckt av papp är skurat en gång. Vattnet blev nästan svart. Det ska skuras en gång till sen när allt är målat och klart. 

Äggoljetempera är en mycket trevlig bekantskap. Vi kommer definitivt att måla med den fler gånger. Lättanvänd och enkel att blanda till. Det känns ju väldigt bra med en färg som är så ren och bara består av saker du kan äta i princip. 

Taket i torpets hall

Taket i hallen var pappspänt och först hade vi tänkt behålla det men när jag rev den gamla garderoben gick det sönder så vi rev ner det och det ångrar vi inte. 


Under pappen fanns ett limfärgsmålat, handhyvlat och kilsågat tak. I ganska dåligt skick och som bågnade betänkligt men ändå… När jag började greja med det och skulle börja dra ut spiken efter pappspänningen följde nästan brädorna med ner. En av dem hade släppt helt i sponten mot nästa bräda och det drysslade ner spån och annat bös i alla skarvar. Utsikten att lyckas få till det bra kändes hopplös så jag bestämde mig för att plocka ner brädorna, göra vid dem och sätta upp dem igen. De satt med en taklist i varje kortända och en handsmidd spik i mitten så de lossnade lätt när jag väl tagit bort taklisterna. När jag lossade andra brädan föll en annan ner bakom mig. Tur den inte träffade mig och beslutet att ta ner taket kändes helt rätt. 

Det var otroligt skitigtoch dammigt och jag fick nästan allt spån och skräp på mig. Men det gick också ganska fort att få ner taket och sen städa upp i hallen igen. 

När jag fått ner brädorna, alla utom den innersta som satt fast mot murstock och takbjälke, så spikrensade jag dem och sen tvättade jag bort all smuts och färg med högtryckstvätten. Fungerade utmärkt och tog nog inte ens en minut per bräda. 

När brädorna torkat ordentligt drog jag av dem med en slipkloss och sen grundade jag dem med linoljefärg för att spärra lite mot genomslag av kvistar och rost från spikar. Sen var det dags att sätta tillbaka dem igen. 


Taket är ganska dåligt och angripet av någon ohyra för längesedan men det blev ju ändå så mycket bättre än innan. Vi ”fuskade” och spikade upp brädorna med vanlig spik och sparade på de handsmidda till något ställe där de kommer att synas mer. Jag hade nu nämligen bestämt mig för att detta taket skulle passa utmärkt som tapetserat.

Lager på lager i hallen

Förutom salen i torpet gör vi även vid hallen. Vi börjar med de två rummen så får vi se vad vi gör sen. Huset har som senaste boende haft danskar som hyrt det som sommarhus men det var flera år innan vi flyttade in. De har fått renovera en del och antingen fått tag på billiga tapeter eller varit riktigt förtjusta i randiga sådana. Alla rum på bottenvåningen var tapetserade med likadana vita tapeter med antingen röda eller blå ränder. I hallen och salen var det blå ränder och i köket och kammaren var der röda. 


Efter att jag började skala av senare lager som de randiga tapeterna och släta golvsocklar trädde ursprunget fram. Det fanns två olika pappspänningar med tapeter på. Båda lagren var sköra och trasiga så jag plockade ner allt in till timret. 


På murstocken satt tapeten ovanpå tidningspapper med årtalet 1942, troligen gjordes en renovering då eftersom Karl och Signe flyttade in året efter förmodligen. 

Inne i garderoben satt en fin tapet men både den och garderoben är nu bortrivna. 


Flera fragment av vackra tapeter kom fram. Nedersta fotot visar den äldsta som sitter direkt på timret och lerkliningen i såten. Tapeten är så tunn så tunn. 


Äntligen borta med allt som skulle bort inklusive en miljon pappspik. Jag har velat mycket fram och tillbaka men till slut nu bestämt att jag ska pappspänna väggarna här för att sedan tapetsera. 

Salen i torpet.

Bloggen lever sitt eget liv med väldigt lite inblandning från mig. Jag instagrammar mycket men bloggandet har inte känts lockande för det har varit så besvärligt att blogga från telefonen och det är ju den jag använder som kamera. Nåväl, det är roligt att blogga så jag gör ett försök att komma igång igen. 

Der har hänt massor på gården men jag börjar med att uppdatera det vi håller på med just nu och det är två rum som vi restaurerar i torpet. 


När vi köpte gården såg salen helt ok ut så här på håll och golvet var ett relativt fint kilsågat skurgolv och taket ett fantastislt kilsågat och handhyvlat men tyvärr plastfärgsmålat tak. Väggarna hade tapet på tretex och utvändigt under fönstren som syns här ovan bodde myror som ätit sig in genom tretexen. 

Eftersom även stora huset var fullt möblerat när vi flyttade in blev det första vi gjorde att flytta ut massor av möbler här i torpet och sen har det fungerat som förvaring medans vi gjort annat. Fortfarande är flera rum fulla av gamla fönster, möbler och annat som vi inte vet riktigt var vi ska förvara.

I våras satte vi dock igång med att riva. (vi hade redan innan gjort vid två sidor utvändigt och fått bort myror och timmerskador.) Under tretexen satt väldigt trasig pappspänning och vi tog ner även denna eftersom vi ville återställa originalmaterialet som var lerklining. 


Vi hade ett ganska tungt utgångsläge men ordnade loppis två lördagar och skänkte sen resten till den lokala loppisen som skänker vinsten till behövande. På bilden överst är rummet tomt så vi kunde äntligen börja. Nedan bilder från rivandet.


Under ytterligare ett fönster var det timmerskador som vi fick laga. 

När alla spikar från pappspänningen var borta var det dags att lerklina. Vi hade ingen erfarenhet alls men det gick lätt och bra. Vi började med ett grundlager som jämnade till. I det hade vi lera, sand, limvatten, hackad blötlagd halm och vatten. Vi armerade väggarna med putsnät.  På en osb-skiva hade vi allt som behövdes och vi blandade i en tvångsblandare. 

När första lagret lerklining var på lät vi det torka några veckor. Det tog tid för det var tjockt och mycket vatten som skulle bort. Vi hade en avfuktare på i omgångar. 

När första lagret torkat, och vi hade tid igen, satte vi alla dörr- och fönsterfoder samt golvdockeln i rummet. Taklisten som är en snedställd bräda är original från när huset byggdes och man kan se spår efter den gamla lerkliningen på den. Med listerna på plats blandade vi sista lagret som bara består av lera, sand, limvatten och vatten. Ingen armering eftersom vi ville ha en slät yta. 


Här ser man lager två som bara är några millimeter tjockt och hur mycket slätare det är jämfört med första lagret. 


Eftersom väggen redan från början, men även efter första lagret, inte var helt jämn blev det glipor mellan listerna och väggen på sina ställen. Detta var dock inget problem eftersom allt sådant försvann när sista lagret kom på och det blev tätt och jämnt överallt. Vi fick väldigt få sprickor i kliningen och den sitter bra på väggen. Det var inga problem att fästa upp listerna efter grundstockningen. När rummet kommit så här långt var det som ett oskrivet blad med släta ytor där det bara var att välja kulörer och inredning. 

Torpets tur

I påskas började vi på torpet som var i akut behov av lite omvårdnad. Redan när vi flyttade hit för snart fem år sedan var det egentligen dags att göra något men det har funnits alldeles för mycket annat som har tagit tid. Torpet byggdes ca 1840 och har sedan dess haft samma brädfodring på tre sidor av huset, det har hela tiden varit målat med slamfärg men på 80-talet målades det tyvärr om med plastfärg på både fasaden och fönster och knutar. Den fjärde sidan som vetter åt söder har fått ny brädfodring någongång men var även den målad med röd slamfärg. Denna sidan var den som var sämst och där bodde skogsmyror när vi flyttade hit. Jag bröt bort både brädorna utvändigt och tretexen invändigt redan för flera år sedan för att få bort myrorna och de hade byggt bo med en massa material inne i väggen och på så sätt hade det blivit fuktigt och ruttet i timret. 

Sedan jag fick bort myrorna har torpet sedan bara stått och blivit sämre, i och för sig har det väl inte hänt så väldigt mycket men det har ju knappast blivit bättre heller. 

   
 

Överst södergavlen som den såg ut innan vi började och nedan efter att vi rivit ner panelen nertill. Som synes blev det inte mycket kvar av fasaden och timret är väldigt dåligt under fönstren. Syllen är dock oskadad och längre upp var timret fint. Syllen är i ek och stenhård. 

  Under det vänstra fönstret hade timret ruttnat bort helt och myrorna har tuggat hål genom tretexen, det har bara tejpats över från insidan och sedan tapetserats över, troligen av de sommargäster som hyrt torpet på somrarna.   

 
Efterhand som vi rivit och plockat ner den ruttna panelen  och fönstren har vi hittat en del  roliga överraskningar också, som här där man ser att timret är återanvänt eftersom hacken här är spår efter tidigare lerklining och då har detta varit vänt innåt. Alltså är torpets timmer äldre än vad vårt torp är. 

 
En annan rolig upptäckt var att på en färgflaga på ett av fönstren hittade jag spår av både gulockra och grön så fönstren har haft annan kulör tidigare och inte bara varit vita som de är nu. När vi nu rivit mer har vi också hittat en grå som drar mot kimrök på de gamla fodren. Den färgsättningen vi tänkt oss har alltså varit på torpet tidigare. 

   

  

 När vi tagit bort all panel och sågat bort det timmer som var dåligt var det dags att bygga upp igen. Mats köpte virke i samma dimension som timret och fällde in detta , han sågade till ovansida och undersida så det passade i varandra och blev tätt. Det var inga bärande delar som var dåliga, eller allt är ju bärande på ett timmerhus men i och med att syllen och knutarna inte var angripna så påverkade det inte styrkan i konstruktionen. 

   
Vi fick byta under alla tre fönstren men under det övre var det bara en stock som var dålig. Det blev riktigt bra och nu är husets stomme hel igen. 

  

Efter att timret var lagat var det dags för panelen. Helt underbart att kunna sätta upp breda vackra brädor som vi själva sågat fram ur vår egen skog. De har först legat och torkat ute i nästan ett år och sedan inne på logen ett bra tag efter det. De bredaste brädorna är 40 cm breda och de är långa nog att kunna sättas  i fullängd utan skarv så som det varit innan. 

  

 

 

Under panelen satte vi upp vindpapp för att täta mot eventuellt drag, det blir ingen isolering på detta huset heller och timret är tätt men vindpapp är det värt att sätta upp för att få ett bra inomhusklimat sen. Efterhand som Mats spikade upp panelen satte jag och barnen igång att måla. Falu ljusröd utan linolja blir det på väggarna. En av de vackraste kulörer jag vet.  Nertill sätter vi en vattbräda, på denna sidan behövs det egentligen inte men på de andra ligger grunden längre ut så för att skydda den behövs vattbrädan.

 
Det lilla fönstret som tidigare satt uppe till vänster tog vi bort eftersom det inte var original och gjorde hela fasaden osymmetrisk. En mörk bild ovan för det var sent på kvällen men här är hela fasaden målad en gång och det är dags för locklisterna. Fönsterhålen kommer nog tyvärr se ut så här ett tag för det är ett gediget jobb att rädda originalfönstren eftersom karmunderstyckena är upruttna på alla fönstren och måste bytas. Bågarna kommer gå att rädda på de två nedre men på det övre är det tveksamt och där försöker vi antingen hitta ett nytt fönster eller får vi laga i en hel del på bågarna. Men huset mår i alla fall mycket bättre redan nu.