Minsta rummet med lyxigaste känslan

Vi har badrum på bottenvåningen men ingen annan toalett i huset och det behövs. När vi gjorde vid allrummet på ovanvåningen byggde vi också upp väggar i ett hörn och satte i en dörr för att kunna göra en liten extra toalett så småningom. Efter att Majas rum var klart i julas var det dags. 

Vi har tänkt att toaletten ska vara reversibel och alltså möjlig att ta bort igen om man skulle vilja det. Golvet är samma som i resten av rummet och taket likaså. Väggarna vi byggt går att ta bort och då blir det ett helt rum igen. Avlopp och vatten kommer dras utanpåliggande och ut till kattvinden bakom genom väggen, hål i väggen är lättare att laga än hål i golvet. 

Eftersom här var en hel del förberett kunde vi direkt börja med uppbyggnader istället för att behöva riva massor. Vi började med att dra rör för elen och sedan satte Mats upp råspont upptill och pärlspont nertill på väggarna vi byggt. På de befintliga väggarna som också är ytterväggar satt redan masonite så där blev det bara pärlspont nertill. På råsponten pappspände jag och sedan tapetserade jag med en helt fantastiskt tapet som jag hade en del av en rulle kvar. Tapeten kommer från vår förra gård där jag hittade en kista med tapetrester från de tapeter som satts upp i det huset i början på 1900-talet. Jag var osäker på om tapeten skulle räcka men provade ändå och det slutade med att jag fick två bitar på 20 cm över… Snacka om tur!! 

Nertill på pärlsponten hade vi först tänkt järnoxidbrunt men när tapeten kom upp insåg jag att det var gulockra som var den perfekta kulören. Efterhand som jag målade blev jag bara mer och mer nöjd med kulörvalet. 

  
Taklist, foder och sockel fick samma kulör som pärlsponten. Vi valde att ha hög pärlspont med mellanbräda här och det är så fint. Även fönstret målade jag med gulockra. Tapeten har mörkbrun botten med mönster i guld och svart. Så vacker och unik och väldigt roligt att kunna återanvända en äkta gammal tapet som bara blivit liggande i  ett skåp annars.

   

Här är dold el och då har vi använt Eljo Renova strömbrytare och uttag. Toalettpappershållaren är en likadan som den i badrummet, den är köpt på Nacka Byggnadsvård. Haspen på dörren köpte jag på Folkes Bygg i Hanaskog. Dörren är ännu inte målad på insidan men jag tror att  den kanske inte ska vara i gulockra utan någon annan kulör. 

Gulockran är helt underbar och så mustig i kulören, jag vill ha den överallt just nu.

  
När allt var färdigmålat började jag inreda. Handfatet har vår trogna rörmokare släpat hem till mig från något jobb han gjort där det skulle slängas. Gardinerna är i spetstyg från Ikea, deras nya i gammal stil. Det är likadana gardiner som i allrummet utanför. Spegeln är ny men passar bra in liksom lampan på väggen. I fönstret står en gammal jugendlampa jag ropat in på Tradera och där ligger också en gammal hårborste i nysilver. 

På fotot här är det en Ernst-lösning. Alltså sitter handfatet bara på väggen men det är inget vatten och inget avlopp inkopplat. Det ser bara fint ut på bild…😄

Den lilla extratoaletten är nu klar så långt som vi kan komm. Än så länge går den inte att använda men så fort rörmokaren har möjlighet och en stund över kommer han att koppla in allt. Vi har inte så bråttom så han behöver egentligen inte stressa… Under tiden vi väntar står toalettstolen i sovrummet! 😂

Fler kungligheter

I torsdags hämtade vi årets grisar, tredenna  gången. De går nu i en hage utanför köket och vänjer sig mer och mer vid livet utanför grisstallet. 

 
De hann inte mer än ner från släpet såbörjade  de  böka och sedan var det ingen hejd på dem. Tänk att de som levt hela sitt liv, vilket inte är så länge i och för sig, på betonggolv ändå verkligen har den instinkten.  

 
Lyckliga grisar… 

Förra årets grisar hette ju Lillian och Desireé vilket är prinsessnamn och i år blev det lite samma tema. Grisarna heter Victoria, Carl-Philip och Madeleine.  

Åtta dunbollar

Av de 14 äggen blev det till slut 8 små kycklingar. Den första kläcktes i torsdags morse och fick klara sig ensam hela första dagen och natten då de två nästkommande kläcktes sent på torsdagskvällen och under natten till fredagen. Den andra fick ligga kvar i kläckaren under natten så det var först på fredag morgon som den första fick sällskap. Sedan kläcktes resterande fem under dagen. Den första fick massor med uppmärksamhet och är i och med det ännu tamare än de andra hunnit bli. 

  
Ettan i tryggt förvar. Somnar snabbt när den får ligga i handen. 

 
De fyra första med helt olika färger. Här är den bakersta blå ganska ny och inte så fluffig som de andra. 

 Ettan ~ fasanfärgad, en liten tuffing som gärna sitter på min axel i håret.  Tvåan ~ svart med gula tecken, den kaxigaste och mest orädda.  Trean ~ gul, mjukast och omtänksam. Går mellan om någon hackar på någon annan.   Fyran ~ blå, Antons favorit och en kelen liten kyckling som gärna sitter i knät. Femman ~ mörkgrå med brunt huvud, pigg och springer mycket, snabb på maten.  Sexan ~ silvergrå med gula inslag, lite fåfäng och rättar ofta till dunen och tvättar sig, vill bestämma själv var den ska sitta.  Sjuan ~ grå med lite brunt, försiktig och liten, somnar ofta i maten.  Åttan ~ svart, hävdar sig mot Tvåan, vill vara lika tuff men är lite mindre. 

De är redan efter 3-4 dagar otroliga personligheter och de är så roliga att titta på. 

   

 

Anton och Maja är överlyckliga och vill helst umgås med kycklingarna hela tiden. 

 
Varje dag får de komma upp några gånger till oss och bli lite omhuldade, de får också sova i mitt knä varje dag i en pälsmössa som de verkligen gillar. De somnar kollektivt och sover sedan djupt tills jag rör mig. Så mysigt! 

Än så länge har de inga riktiga namn, vi vet ju inte om de är hönor eller tuppar ännu och vill veta det innan vi bestämmer oss. Om 1,5 vecka kan vi nog se det. De växer så fort, har redan börjat få nya fjädrar på vingarna. 

Vi väntar tillökning…

14 stycken! 

 
För tre veckor sedan la vi 16 ägg i en kläckare och nu är vi på dag 20 och kläckningen har börjat. Äntligen efter flera års längtan ska vi ha höns, eller det blir ju bara små kycklingar först men så småningom kommer det ju bli höns och tuppar. 

  

Här i kläckaren har nu äggen legat i nästan tre veckor och vi har vänt dem, fyllt på vatten, kontrollerat temperaturen och tagit hand om dem på bästa sätt. På dag 5 lyste jag dem och då var där ett av äggen som det inte syntes något i, jag lät det ligga kvar ändå för säkerhetsskull ifall jag såg fel. På dag 14 lös jag dem igen och då var det ytterligare ett ägg där det inte utvecklats vidare någon kyckling. Jag tog då bort de två äggen för att inte riskera att de exploderade i kläckaren vilket tydligen kan hända. Exploderande ruttna ägg kan vi ju vara utan. 

I går köpte jag en liten vattenautomat för kycklingar och en värmelampa och sedan inredde vi den låda där vi tänkt att de ska bo i de första veckorna. Nu väntar vi ivrigt och hoppas på att kläckningen går bra. 

Tidigare ikväll såg vi att ett av äggen har hål så där i är en kyckling som försöker ta sig ut. Jag har varit noga med att det finns vatten så inte skalen ska vara för hårda. Vi kan också höra hur det piper inne i flera av äggen. 

Äggen är från rasen Åsbo som är den ras jag bestämde mig för redan för flera år sedan. En lantras som är relativt lokal, den härstammar från norra Skåne och det är ju ganska nära oss. Det är en mindre robust ras som är duktiga på att klara sig undan rovdjur och ganska bra värpare och ruvare. Nästa gång vi vill ha kycklingar hoppas jag på att vi kan låta dem ruvas fram naturligt för det tror jag ändå är det bästa sättet. Det känns mest naturligt och bra med en höna som kan ta hand om sina kycklingar och lära dem det de behöver kunna men det var svårt att hitta höns att köpa och kycklingar ska vara bra på att bli duktiga individer utan en mamma. Äggen har jag fått av en vän som har Åsbo-höns sedan ett par år tillbaka, är så tacksam!

Gissa om vi längtar tills imorgon när de flesta förmodligen kommer kläckas. 

 

Torpets tur

I påskas började vi på torpet som var i akut behov av lite omvårdnad. Redan när vi flyttade hit för snart fem år sedan var det egentligen dags att göra något men det har funnits alldeles för mycket annat som har tagit tid. Torpet byggdes ca 1840 och har sedan dess haft samma brädfodring på tre sidor av huset, det har hela tiden varit målat med slamfärg men på 80-talet målades det tyvärr om med plastfärg på både fasaden och fönster och knutar. Den fjärde sidan som vetter åt söder har fått ny brädfodring någongång men var även den målad med röd slamfärg. Denna sidan var den som var sämst och där bodde skogsmyror när vi flyttade hit. Jag bröt bort både brädorna utvändigt och tretexen invändigt redan för flera år sedan för att få bort myrorna och de hade byggt bo med en massa material inne i väggen och på så sätt hade det blivit fuktigt och ruttet i timret. 

Sedan jag fick bort myrorna har torpet sedan bara stått och blivit sämre, i och för sig har det väl inte hänt så väldigt mycket men det har ju knappast blivit bättre heller. 

   
 

Överst södergavlen som den såg ut innan vi började och nedan efter att vi rivit ner panelen nertill. Som synes blev det inte mycket kvar av fasaden och timret är väldigt dåligt under fönstren. Syllen är dock oskadad och längre upp var timret fint. Syllen är i ek och stenhård. 

  Under det vänstra fönstret hade timret ruttnat bort helt och myrorna har tuggat hål genom tretexen, det har bara tejpats över från insidan och sedan tapetserats över, troligen av de sommargäster som hyrt torpet på somrarna.   

 
Efterhand som vi rivit och plockat ner den ruttna panelen  och fönstren har vi hittat en del  roliga överraskningar också, som här där man ser att timret är återanvänt eftersom hacken här är spår efter tidigare lerklining och då har detta varit vänt innåt. Alltså är torpets timmer äldre än vad vårt torp är. 

 
En annan rolig upptäckt var att på en färgflaga på ett av fönstren hittade jag spår av både gulockra och grön så fönstren har haft annan kulör tidigare och inte bara varit vita som de är nu. När vi nu rivit mer har vi också hittat en grå som drar mot kimrök på de gamla fodren. Den färgsättningen vi tänkt oss har alltså varit på torpet tidigare. 

   

  

 När vi tagit bort all panel och sågat bort det timmer som var dåligt var det dags att bygga upp igen. Mats köpte virke i samma dimension som timret och fällde in detta , han sågade till ovansida och undersida så det passade i varandra och blev tätt. Det var inga bärande delar som var dåliga, eller allt är ju bärande på ett timmerhus men i och med att syllen och knutarna inte var angripna så påverkade det inte styrkan i konstruktionen. 

   
Vi fick byta under alla tre fönstren men under det övre var det bara en stock som var dålig. Det blev riktigt bra och nu är husets stomme hel igen. 

  

Efter att timret var lagat var det dags för panelen. Helt underbart att kunna sätta upp breda vackra brädor som vi själva sågat fram ur vår egen skog. De har först legat och torkat ute i nästan ett år och sedan inne på logen ett bra tag efter det. De bredaste brädorna är 40 cm breda och de är långa nog att kunna sättas  i fullängd utan skarv så som det varit innan. 

  

 

 

Under panelen satte vi upp vindpapp för att täta mot eventuellt drag, det blir ingen isolering på detta huset heller och timret är tätt men vindpapp är det värt att sätta upp för att få ett bra inomhusklimat sen. Efterhand som Mats spikade upp panelen satte jag och barnen igång att måla. Falu ljusröd utan linolja blir det på väggarna. En av de vackraste kulörer jag vet.  Nertill sätter vi en vattbräda, på denna sidan behövs det egentligen inte men på de andra ligger grunden längre ut så för att skydda den behövs vattbrädan.

 
Det lilla fönstret som tidigare satt uppe till vänster tog vi bort eftersom det inte var original och gjorde hela fasaden osymmetrisk. En mörk bild ovan för det var sent på kvällen men här är hela fasaden målad en gång och det är dags för locklisterna. Fönsterhålen kommer nog tyvärr se ut så här ett tag för det är ett gediget jobb att rädda originalfönstren eftersom karmunderstyckena är upruttna på alla fönstren och måste bytas. Bågarna kommer gå att rädda på de två nedre men på det övre är det tveksamt och där försöker vi antingen hitta ett nytt fönster eller får vi laga i en hel del på bågarna. Men huset mår i alla fall mycket bättre redan nu.

Kaniner i mängder.

Vi bor ju på landet och då får man ju också tåla att det finns djur runt omkring och i trädgården ( det får man väl i och för sig tåla var man än bor 😄) men det här året har kaninantalet exploderat. Varje vinter har vi haft kaniner som grävt i gräsmattan och i rabatterna men framåt våren när annat börjar växa har de slutat och skadorna har varit små. Detta året slutade de aldrig gräva i min stora perennrabatt och till slut, när de grävde upp en av mina Dillpioner insåg vi att nu måste vi göra något. 

 

Varenda morgon såg det ut så här i rabatten och varenda dag krattade jag igen hålorna. Fler och fler plantor blev skadade och rötterna söndertuggade. Helt tröstlöst och något vi var tvungna att få stopp på. 

Jag började med att köpa Revira som är en sorts små lecakulor som behandlats på något sätt för att sedan verka avskräckande på olika djur. Vi spred sådana runt hela rabatten men det gjorde ingen nytta alls… Inte första dagen och inte efter en vecka. Lurendrejeri känns det som! 

  Revira ska även fungera avskräckande på katter… Jo men visst ser hon ut att vara obekväm där hon ligger? 😝

Sen tänkte jag att kaninerna är ju så vana vid att äta i den här rabatten att det inte hjälper med bara avskräckande medel så jag fäste upp fiberduk runt och över rabatten som fladdrade i vinden. Tanken var att kulorna och fiberduken tillsammans skulle skrämma dem men det hjälpte inte heller för fem öre.

   

 Det enda fiberduken gjorde var att se hemsk ut och skämma hela trädgården. 

När nu inte detta heller fungerade spenderade vi några timmar på Valborgsmässoafton med att sätta upp elstaket runt hela rabatten. 

   

 Sedan dess har vi inte haft några besök alls så det verkar som om detta fungerar. Nu håller vi tummarna och hoppas på att snart kunna ta ner staketet igen för även om det är många gånger bättre än fiberduken är det ju inte superfint.

Det gror på Södergården…

Nu gror det både i krukor och rabatter och även i orangeriet men inte bara där för även inspirationen till att skriva här gror. 

Jag är flitig med att uppdatera på Instagram så följer man där vet man vad som händer här hemma men på  bloggen har det varit tyst sedan innan jul. Kanske blir det bättre nu, kanske inte. 😊

  
Här i arbetsrummet gror Inläggningsgurka, Tagetes, Rödbeta, Jungfrun i det gröna och Rosenskära. Fast Rosenskäran vill sig inte av någon anledning. I de 16 hitersta av de fyrkantiga krukorna är det sått 3-4 frön i varje och bara några få har kommit upp. Vet inte vad som gått fel, allt annat har grott över förväntan. 

 
Här Luktärter och mer Rödbetor. Idag passerade vi även Klintas Blommor och Grönt på vägen hem från annat ärende så då stannade vi och köpte två sorters Paprika, Rosmarin, Basilika, Purjolök och av min svägerska fick jag några  skott av Physalis eftersom min inte överlevde vintern. Imorgon ska alltsammans av det senare planteras i orangeriet där det redan växer flera olika sorters tomater och gurka. 

   
 

Potatis som förgror står också i orangeriet. I spannen i förgrunden på övre fotot min gamla Physalis som inte alls ser pigg ut. 

   
 

I odlingslådorna längs utbygget trivs jordgubbarna strålande och de har fått sällskap av en björnbärsplanta som ska klättra på väggen. 

Kryddorna som jag planterade förra året har klarat sig ganska bra. Gräslöken är grym och har fingertjocka strån redan som snart blommar. Både den vanliga timjanen och Citrontimjanen trivs och har blivit stora och Persiljan och Citronmelissen har överlevt liksom Myntan som ju ska vara överdrivet tålig och svår att ha ihjäl. Det som inte klarat sig är Salvia och Rosmarin men de ska grävas upp i morgon och då sätter jag dit den nya Rosmarinen och Basilikan.