På vem ligger ansvaret när gamla hus förstörs?


För ett par dagar sedan skrev byggnadsantikvarien Peter Sundborg i en debattartikel om att det är byggvaruhusens fel att så många hus förstörs. Att de inte tar sitt ansvar utan är för inriktade på att sälja sina produkter till varje pris och inte tar hänsyn till vilket hus de säljer till utan bara att de får sälja.

Artikeln har fått uppmärksamhet på flera sätt men på Bygga Hus har den kommenterats mest av personer som anser att Peter Sundborg har fullständigt fel, att det väl ändå inte kan vara säljarnas fel utan i så fall ägarna till husen men dem kan man inte klandra för att de vill hänga med i utvecklingen och inte bo ”i fula gamla hus med undermålig konstruktion, korkade lösningar och föråldrade material” som en av  dem skriver.  Samma person skriver också ”Som byggnadsantikvarie hör Peter Sundborg självklart till dem som tycker om gamla hus och gammal byggnadsteknik. Det har han självklart rätt att göra. Jag tillhör däremot de som inte gör det. Jag vill ha moderna lösningar, moderna material och är beredd att hela tiden omvärdera, riva ut och ytterligare modernisera. Peter ser det som att förstöra. Jag ser det som att förbättra.”

Även om jag faktiskt tycker att byggvaruhusen borde ta större ansvar för vad de rekommenderar till husägare så tycker jag trots allt att ett större ansvar ligger på husägaren. Husägaren har visserligen en stor besittningsrätt på sitt hus men det finns ju ett liv för huset även efter att ägaren bott klart där. Mest av allt blir jag dock irriterad på all den okunskap som finns. Att många husägare fortfarande idag är övertygade om att man måste byta ut gamla fönster mot treglas, att man måste tilläggsisolera och framför allt att man måste riva ut och ta bort allt gammalt för att kunna bo modernt och bekvämt.  Att det ska vara så svårt att förstå att det går alldeles utmärkt att kombinera gammalt och nytt att det inte måste vara antingen eller. Man kan bo både energisnålt, miljövänligt och praktiskt i ett gammalt hus med det gamla bevarat om man bara bemödar sig om att ta reda på fakta. Det är väldigt sällan en tilläggsisolering gör så mycket nytta att den är befogad, ändå tilläggsisolerar många och tror att de gör det baserat på vetenskap och fakta när de i själva verket gör det baserat på massiv propaganda från de stora isoleringsföretagen och att de skulle komma med opartisk information känns inte så troligt. I reklam för fönstertillverkare visas ruttna dåliga fönster som bevis på att man borde byta till nya moderna underhållsfria. Tittar man mer noga på fotona ser man att det antingen är riktigt gamla fönster från ett ganska uppenbart ödehus och självklart klarar sig inte fönster hur länge som helst utan underhåll men det är heller inte många fönster som byts ut som faktiskt ser ut just så. Alternativet är att det är fönster från 1980-talet som ruttnat och visas i reklamen vilket knappast kan jämföras med äldre välgjorda fönster eftersom de inte från början har haft samma kvalité och även de såldes som underhållsfria en gång i tiden.

Ytterligare en skribent tar upp just det där med efterfrågan vilket naturligtvis styr byggvaruhandeln.

”Självklart kan man inte skylla på byggvaruhusen för sönderrenoverade kåkar.Lika lite som att man kan skylla snabbmatsställen för att folk äter snabbmat, eller att vi skickar brev bara för att posten tillhandahåller frimärken.

Det är ju nämligen tvärtom, Byggvaruhusen, snabbmatsställena och frimärken finns pga en efterfrågan.

Jo visst är det så men det finns en tydlig skillnad mellan de olika exemplen. Både posten, snabbmatsställen och byggvaruhusen gör reklam för sina produkter och vill sälja men varken posten eller snabbmatsställena ger råd i vad du ska äta eller hur du ska skicka din post. De allra flesta skulle inte be om råd angående matvanor och vad man bör äta för att må bra av en anställd på McDonalds, de är nämligen bara anställda och inte dietister eller doktorer vilket alla vet. Går du däremot in på ett byggvaruhus och frågar om råd för ditt hus får du det och det är just där byggvaruhusens ansvar ligger. De ger råd om saker de inte har kunskap om men de allra flesta förväntar sig att få adekvata och korrekta råd som är bra för deras hus. Det tas för givet att de som arbetar på byggvaruhusen vet vad de pratar om fast de inte är annat än butiksbiträde precis som de på snabbmatsställena. Här kan jag tycka att det är byggvaruhusens ansvar att utbilda sin personal eller att tydligt meddela att de anställda bara är just anställda säljare och inte rådgivare eller konsulter med utbildning och kunskap (naturligtvis finns det undantag på vissa ställen där personalen kan sina saker men det är inte speciellt vanligt).

Så om nu inte bygghandeln ska behöva ta ansvar utan det är husägarna själva hur ska man se till att de inte jämnar fina gamla hus med marken på grund av den här okunskapen som nämns ovan? Vad krävs för att få ut kunskapen till allmänheten så byggnadsvården inte bara anses som något överklassen sysslar med på fritiden och som är så dyrt att ”vanligt folk” inte har råd. Här tror jag att alla vi som håller på med det här och verkligen brinner för äldre hus måste se till att sprida information och göra reklam för de bra och billiga alternativ som finns. Jag diskuterade pappspänning med en ung målare för ett tag sedan och där var det tydligt att han bara fått höra en sida av saken tidigare, hur bökigt och jobbigt det var, att det var opraktiskt och svårt och mycket bättre med gips och inte hade han fått lära sig det under utbildningen heller. Varför ingår det inte att åtminstone känna till hur man gör och hur man kan laga pappspänning när man utbildar sig till målare? Varför får man inte testa linoljefärg eller limfärg istället för att bara få veta att det inte fungerar och att det är dålig färg? Även när du vänder dig många  hantverkare idag möts du av motstånd om du vill använda äldre metoder eller färgtyper, det beror troligen inte på att de har så stor erfarenhet av det utan tvärtom att de aldrig provat utan bara fått lära sig att använda de nya moderna sätten och då är det oftast negativa mot de de inte kan, alltså okunskap igen!

För att hitta de bra och prisvärda alternativen till moderna material och metoder måste man idag leta och helst också veta var man ska leta annars är det som att försöka finna en nål i en höstack. För tillfället är byggnadsvård ”inne” och syns visserligen ganska mycket i inredningstidningar och en del TV-program men där får man bara se de dyra alternativen. Det är specialmetoder och material som kostar massor med pengar. För ett produktionsbolag är det ingen konst att använda en dörr från Gysinge eller någon av de andra dyrare byggnadsvårdsbutikerna som Qvesarum eller Nacka Byggnadsvård som kostar 6-7 gånger så mycket som en dörr från flera andra begagnat lager eller köpt av en privatperson. De har inte tid att leta och bläddrar man i magasinen och tittar på prislapparna så förstår jag verkligen att man inte har någon lust att börja byggnadsvårda. Men alternativen finns och det som kan rädda alla de där husen som massakreras på grund av okunskap tror jag är driv och engagemang hos byggnadsantikvarierna att vilja förändra och en möjlighet från staten för dem att kunna göra det genom ökade bidrag eller rent av bra möjligheter att få bidrag för privatpersoner som vill bevara sitt hus liksom man kunnat få bidrag för att tilläggsisolera och byta fönster.

Byggnadsantikvarierna och länsmuseerna måste se till att få ut lätt och bra information om vad och hur man kan göra, de måste synas mer och våga stå på sig. Jag vet inte om de alla har samma riktlinjer men hittills har jag träffat några stycken och gemensamt för dem är att de är väldigt ödmjuka men i mitt tycke alldeles för flata. Duktiga och kunniga men mycket noga med att säga att man får göra som man vill i sitt eget hus, de ger försiktiga råd och förslag men är hela tiden noga med att tala om att det bara är råd och förslag och att man väljer själv och detta i motsats till bygghandeln och hantverkare som ger handfasta tvärsäkra råd är ingen bra kombination. Jag förstår syftet med att de är ödmjuka och att de inte vill skrämma bort folk för att de styr och ställer för mycket men i jämförelse med bygghandeln och produktreklamen från materialtillverkarna till moderna lösningar så varken hörs eller syns de. Bara titta på någon av gratistidningarna som skickas ut till villaägare… de är proppfulla av reklam för fönster, uterum, tegelimitationer och isolering. Där både syns och hörs det hur man bör sköta sitt hus och de når ut till mängder med människor.

Det kom ett svar på Peter Sundborgs artikel dagen efter att han skrev och där tar Annika Gustafsson upp husägarnas ansvar. Här finns det att läsa. Hon är mer inne på att det är husägarna, alltså de som betalar för renoveringarna/förstörelsen som ska hållas ansvariga men även att staten måste ta ett större ansvar och där håller jag också med henne. Det måste finnas tydliga lagar och regler för hur man får bygga om och bygga till sitt hus och hur man ska ta hänsyn till äldre byggnaders karaktärsdrag. Det behöver bli svårare att få göra precis som man vill och skyddet som idag finns som bara sträcker sig exteriört behöver omfatta även invändig renovering. Det allra bästa skulle vara om skyddet blev så starkt att det inte längre gick att göra omfattande förändringar i planlösning och konstruktion på äldre hus vilket förhoppningsvis skulle medföra att de som söker modernt boende faktiskt låter bli att  köpa ett gammalt hus som de blåser ut och totalförstör och istället väljer att köpa ett nyare eller bygger helt nytt.

Ansvaret för vår äldre bebyggelse ligger på oss alla, man kan inte peka ut en syndabock, i så fall skulle det vara okunskapen. De som bör ta ansvar är många däremot. Både staten och privatpersoner bör ta mer ansvar men även bygghandeln, hantverkarna och byggnadsantikvarierna bör dra sitt strå till stacken för att utbilda och ge korrekt information. Hur vi ska komma dit det är en helt annan fråga!

Annonser

14 comments on “På vem ligger ansvaret när gamla hus förstörs?

  1. Viola_T skriver:

    Jag tror som du nämner, att kunskap hos gemene man är viktig, kanske inte utbildning men väl bildning. Förstår man vad man har i sin ägo kommer stolthet och viljan att förvalta på försvarbart godtagligt sätt av sig själv. Kanske är det en kontroversiellt synsätt.
    Jag känner till byggnadsinventeringar som gjorts av länsmuseer som bara blivit hyllvärmare, antikvarierna har gjort något man ålagts men bryr sig inte om att sprida den kunskap man samlat ut bland de som bor i de hus som inventerats. Antikvarierna har också väldigtlänge endast sett till ytor, inte till stommar och konstruktioner. Detta har under hand blivit något bättre.

    Något lagligt skydd att bevara de byggnader som klassats högt finns inte så länge byggnaden inte är byggnadsminnesförklarad. PBL är ett uddlöst instrument om kommunens bygglovshandläggare inte själva vill/törs använda lagen.

    Att skydda interiörer, planlösningar, gör man ju inte idag. Inte ens fidekomiss nybildas. Att lagstadga om interiöra skydd törs nog inget politiskt parti. Frågan är för liten och att frånta människor frihet att sköta det som upplevs ytterst privat, innebär väljarflykt. Därmed inte sagt att jag inte tycker det är ett bra förslag med tanke på alla dessa förstörda byggnader jag sett under de decennier jag varit yrkesverksam.

    Det är också så att de som har de största ekonomiska möjligheterna vinner. Näringslivet satsar mycket på att få landet att rulla, öka BNP. Byggvaruhandeln är en del i detta. Att sälja nytt och mycket är viktigare än att bevara. Vi i villa, som du anspelar på, ägs av Bonniers. En gratis ”tidning” som gör stor skada med sina påståenden om vikten att byta byggnadsdelar som fönster. Gavs kulturmiljövården (staten) större ekonomiska resurser och hade vilja, är de en viktig part i kunskapshöjandet. Länsantikvariernas utbildning är också viktig. I många län sitter arkeologer. Med Erik Nordin, arkitekt och fd länsantikvarie i Gävleborgs län, har några av hälsingegårdarna fått världsarvsstatus. Med det vill jag inte ha sagt att världsarvslistan är det viktigaste att hamna på, men exemplet visar på kunskapshöjande nivå då även allmänheten dras med i den stolta festyran vid utnämningen. Och många år innan har lst och länsmuseet därstädes arbetat för att höja allmänhetens stolthet och förståelse för sin trähusbyggelse. Även Gysinge Byggnadsvårds GG har fyllt en viktig uppgift även om han anses vara alltför arrogant i vissa avseenden. Och att hans privata företag är vinstdrivande med höga priser på byggnadsvårdsvarorna.

    Med kollektiv självkänsla kan en bygd vara stolt och ha vilja att bevara även små ”obetydliga” byggnader. Men svenskarnas självkänsla ser i allmänhet ut att vara låg. Med självkänsla menar jag inte självsäkerhet och självgodhet ;-). Detta finns det nog av i byggvaruhandeln och annorstädes.

  2. Therése Sköldén skriver:

    Mycket bra inlägg i en nyss uppstånden diskussion kring
    byggnadsvård 🙂 Tack! Kommunen är det redskap som skulle kunna råda
    bot på mycket elände. Likaså borde det finnas en skyldighet hos
    alla mäklare att informera husspekulanter kring vad som gäller
    gamla hus. Devisen där man jämför gamla hus med veteranbilar är så
    tydlig och lätt att förstå, av alla: inte tusan skulle du ersätta
    den trasiga dörren på en T-Ford med en dörr från en Ford
    Focus.

  3. Mamma skriver:

    Bra skrivet Sophie och även ovanstående kommentarer har bra synpunkter. Minns när jag ville måla vårt nypanelade hus med linoljefärg/slamfärg och motarbetades/övertalades av färghandlare och andra att detta aldrig skulle fungera. Året var1985 och ville man ha annan kulör än röd (Falu rödfärg fanns ju) så var man hänvisad till denna förödande plastfärg. Kunskapen och intresset var ännu lägre då så jag är glad att utvecklingen gått framåt, eller snarrare tillbaka:-) så att jag nu bit för bit kan klä om och måla om huset med just slamfärg och linoljefärg.
    Ja ja jag vet Sophie att du är emot gult och anser att vi skulle måla Falurött 😉 men på detta sätt kan nästa generation återgå till rött utan problem – men det dröjer lääääänge…

  4. Sophie skriver:

    Intressant diskussion. De flesta av oss som har ett gammalt hus har väl funderat rätt mycket på sådant här. (Eller kanske inte med tanke på vad som görs med gamla hus). Det förvånar mig att inte någon av de stora kedjorna har nappat på ”byggnadsvårdstrenden” och förstått att det är mer än en övergående trend och att det kan finnas pengar att tjäna på att saluföra material till fler än dem som vill ha moderna lösningar. Sen vad man får och inte får göra med sitt hus är nog svårt att lagstadga om. Men korrekt information och upplysning till människor som köper gamla hus och gårdar borde inte vara så svårt. Och självklart skulle alla hantverksutbildningar ha med även äldre byggnadssätt och metoder!

  5. Joakim skriver:

    Visst har du rätt, Sophie. Klart att husägarna har ansvar för vilka material som används vid renovering. Å andra sidan är det inte så jäkla lätt alla gånger när man står där i bygghandeln och måste fatta ett snabbt beslut med de produkter som står till buds. Man måste ju trots allt bli klar med något, någon gång. Visst kan man med lite undersökning och planering nästan alltid hitta bättre alternativ men byggvaruhusen gör det heller inte lätt för oss. Så sanningen kanske ligger någonstans mittemellan.

    • Sophie skriver:

      Nej det är väl det som är de största problemen, att folk inte har tid eller kunskap och att bygghandeln inte heller har kunskapen att hjälpa.

  6. Iréne skriver:

    De finns mängder av ställen runt om i landet där man kan
    köpa bra begagnade material till gamla hus. Bor själv i ett hus
    från 1800-talet och har aldrig köpt något nytt, bara
    återanvänt…

    • Sophie skriver:

      Jo det finns ju det men de flesta har inte tid att leta utan tror att det som syns i inredningstidningarna är det som finns. Att det är de dyra byggnadsvårdsbutikerna som är enda alternativet. Ger man sig själv tid att leta kan man hitta allt.

  7. Hans skriver:

    Mycket intresant.
    Kunskap är nog nyckeln till att göra mer rätt. Men ett hus har ett par andra egenskaper som många gånger bortses från. Varför köper folk ett hus….ibland för att man gillar tomten, för att man vill bo just där, för att det råkade vara billigt…….etc….etc.
    Man köper egentligen fel hus och försöker sedan bygga om det till det man egetligen ville ha.
    Vi som sysslar med byggnadvård har ju ett intresse bakom och vill lära os om hur man gjorde då och har väl någon slags mental bild av ”livet förr”
    Ert hus blev ju morderniserat och omgjort på 70-talet allt med de bästa intentioner. Tror man ska vara lite försiktig med att dömma..
    Fast jag ser ju ert återställande som helt fantastiskt prestation!

    Men kan vi visa fram hur man kan göra så blir nog fler intresserad i att bevara och att använda rätt metoder. Kan vi dessutom visa att det inte behöver kosta en förmögenhet lär ännu fler bli intresserade.
    För rätt detaljer och bra matrial behöver inte kosta en förmögenhet. Det behöver inte en duktig hantverkare heller. Men man måste veta vad man avtalar om man ska få rätt saker gjorda till rätt pris.

    • Sophie skriver:

      Jo det är ju just kunskap som är det viktiga. Jag dömmer absolut inte de som renoverat vårt hus, de har gjort det så som man gjorde på den tiden och det fanns helt enkelt inga elternativ. De gjorde det de trodde var rätt. Man skulle tilläggsisolera och man skulle byta ut gamla dåliga fönster mot nya. Det gavs ju till och med bidrag för att göra det och plastfärgen var allenarådande och fantastisk på alla sätt, ingen visste ju att det skulle förstöra huset i längden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s