När vi flyttade hit i juli 2010 innebar det även att barnen började på en ny förskola. En förskola där vi inte kände personalen och de inte hade någon bakgrundshistoria om oss, några kände nog till oss visserligen. Efter några månader började barnen på ett tema om var de bodde och i temat ingick att låna hem en kamera från förskolan och ta kort på sitt hus. Kortet skulle tas så att barnet fanns med på bilden så man kunde inte ta en bild som man hade sen tidigare.
Jag var INTE jätteglad åt att ta kort på vårt hus som det såg ut just då, det var mitten på mars tror jag och snön höll på att smälta. Tanken på att alla fröknar och alla de andra banens föräldrar skulle titta på Anton och Majas foton och se hur vårt hus såg ut var inte lockande, huset såg ju då verkligen inte ut som vi tänkte oss det.
Det här är fotot som Anton fick med sig! 🙂
Förutom att trädgården ser hemsk ut på grund av årstiden och vädret så ser ju huset allt annat än upplyftande ut. På det högra fönstret sitter dessutom silvertejp i ett försök att laga det trasiga glaset. Vi ville inte lägga pengar på et nytt glas när vi bara ett par månader senare skulle byta ut hela fönstret och det var bara yttre rutan som var sönder. Nu i efterhand är det ganska kul att visa det här fotot för folk som kommer hit för de tror oss inte när vi berättar om hur huset såg ut innan.
Södergården 
Fast så hemskt är det väl inte egentligen. Förutom silvertejpen kanske så finns det många hus som ser ut så här som folk bor i. Och inte många trädgårdar ser bra ut i snöslask. Det som gör det hemskt för er är väl att ni redan sett något annat i era huvuden.
Jo så hemskt tycker jag att det är. Det har egentligen ingenting att göra med att jag tycker 70-talsstilen är ful för smaken är olika utan det handlar mer om skicket på huset. Silvertejpen, den flagnande färgen på taket ovanför dörren. Algpåväxten på teglet på grund av att hängrännorna var fulla av sand från taket och rann över ner på väggen. All mossa på taket. Leran i trädgården och de lösa sönderfrusna stenarna på trappan. Alla detaljer syns inte på fotot men så var det och få nyare hus är fina när underhållet är eftersatt. På gamla hus kan underhållet göra att det blir ett vackert förfall men på nyare hus är det sällan så.
Jag menar inte att det är vackert precis. Menar bara att jag tycker inte det är något man behöver skämmas över.
Nej det behöver man ju egentligen inte men jag tycker att man har bör sköta sitt hus, det normala underhållet alltså. Alla har inte möjlighert men det hade vi och ändå såg huset ut så. Det skämdes jag för. 🙂
Jag är verkligen fascinerad att ni i detta hus kunde se det hus ni nu har ”återfött”. Ni har gjort ett fantastiskt arbete och det är bra att ni har bilden så ni verkligen kan njuta av förvandlingen.
Tack Ylva. Ja det är nog svårt att förstå hur vi kunde se vårt hus i det huset men det fanns små detaljer och spår som vi såg och sen har vi ju gamla fotografier.
Känner mig numera tvungen att gå ner till denna bild varje gång jag bsöker bloggen, Det går ett skratt inom mig. Det är komiskt på något sätt. Samma hus men ändå inte:) Och JO, det är hemskt:))
Ja den är onekligen ett bevis på att vi förändrat huset en hel del. 🙂
Haha, jo det är jättehemskt! o vi är exakt där själva o jag skäms oxå! =) men jag tycker faktiskt att man FÅR ogilla sitt ”70-tals” hus när man inte vill bo i ett, köper man ett hus vill man ju stå för det, o normalt ser ju husen ut som den tidsepok dom är, så är det ju inte för er. + det du skriver om underhåll förståss. Det gulliga är att Anton säkert står där helt okritisk, våra barn älskar vår skruttiga fasad för det är deras hus o det ska se ut så, vi vuxna har ju lite andra värderingar =)
Ja jag tycker också att man får skämmas för sitt hus, man kan ju inte gilla allt fast det tror jag inte Asta menar heller. Det stämmer att Anton inte reflekterade över att huset skulle vara fult eller dåligt underhållet. Han var nöjd för det var så han bodde. Han har ju även idag ett hus som inte är enbart vackert, vi har ju en del inomhus som fortfarande ser ut ungefär som det gjorde då på utsidan och i mycket varierande skick. Maja som nu är fyra pratar ibland om vårt förra hus som vi bodde i innan och pratar då inte om Ekenäs utan om detta huset innan vi rev ner teglet, det är inte samma hus för henne.
Hahaha, precis ett sådant hemskt kort har dagispersonalen tagit på vårat förskräckliga plåt hus. GUUUD vad jag skämdes när jag såg kortet hängandes på dagis, så jag vet precis hur du kände dig. Nu håller vi på med att byta fasad, från plåt till träfasad. Det kommer att vara helt fantastiskt när allt är klart.
Ha det så bra! Kram från Anna
http://husetibullerbacken.blogspot.se/
Nej det var inte så kul… Det förstår jag att inte du heller tyckte om ert hus. Lycka till med fasadbytet.