Jordkällaren.


De nämndes redan i objektsbeskrivningen och det lät ju ganska trevligt med jordkällare. Vi blev överraskade redan första gången vi kom dit och tittade för den ena var en bra mycket större jordkällare än vad vi tänkte oss. Den mindre hör till det gamla huset och den är inrasad. Väggarna inne i själva källaren är intakta men i ingången kalvar väggarna och den har haft träbjälkar till tak och de har gett med sig. Kanske går den att restaurera såsmåningom.


Den mindre äldre jordkällaren.

Den andra ser väl inte heller så mycket ut för världen och även om den är stor och rejäl så det räcker så har vi inte trott så mycket om den. Det har inte gått att komma in i den för ingången var helt överväxt med svarta vinbärsbuskar.

Den ser rätt nergången ut… och ingen som helst aning om vad som fanns inuti hade vi.

Nu när Mats hade röjsågen framme rensade han upp lite och sen kunde jag inte hålla mig längre. Jag drog upp de buskar som stod framför ingången och fick upp den yttre dörren som trillat in. Den har två dörrar precis som en jordkällare ska ha för att inte släppa in fukt. Under mossan och buskarna gömde sig en trappa lagd med likadana stenblock som källaren är byggd av.

Det var inte så lätt att ta sig in från början.


Lite bättre ser det ut nu.

Jag måste erkänna att det var ganska nervöst att öppna dörren och titta in. Mörkt var det (naturligtvis) och lite otäckt. Tänk om där bodde massor av råttor eller ormar eller låg massor av äcklig gammal mat som lämnats kvar (vilket väl i och för sig hade varit uppätet av råttorna då…). Men oron var obefogad. Det var faktiskt riktigt städat där inne. Det stod några lårar på golvet som rymt rotfrukter (antar vi) och där fanns en samling terrakottakrukor som jag kommer ha stor glädje av. Väggarna var i jättebra skick, hela och fina och taket som var gjutet av betong är helt utan sprickor. Det enda vi behöver göra är att städa av och sätta in fungerande inredning och laga dörrarna så de håller tätt, sen har vi en fullt fungerande jordkällare för all vår saft och sylt som jag hoppas jag ska hinna koka. 🙂

Fina väggar men lite städning behövs ju förstås.

Sen fanns det en sak till där inne förresten… och gott om dem fanns det också…Källarspindlar!!! Jag visste inte vad de hette men det var inte så svårt att ta reda på och det är väl ganska logiskt att det finns källarspindlar i en jordkällare, särskilt om den stått orörd i ett antal år. Jag är inte rädd för spindlar men dessa var stora, kropparna är ca 2 cm långa och sen benen på det! Och det finns mängder, dessutom sitter de allihopa vid en rund äggsäck så inom kort är de betydligt fler! Just mängden tycker jag faktiskt är lite obehaglig, jag vill inte gärna att de ska hoppa ner på mig från taket.

Usch och fy för alla spindlarna.

Jag funderar på hur man ska göra för att bli av med dem… för jag vill inte ha dem i jordkällaren om jag ska ha burkar och flaskor där.

Jordkällaren har ett mindre fönster på ena långväggen.

Jordkällaren har en ventilationsöppning i bakväggen och det vet jag ju att det ska finnas men varför finns ett fönster? Är det vanligt. Jordkällaren är ganska stor men att ha fönster (som visserligen är igentäppt med plast och isolering) känns ganska konstigt med tanke på att där ska hållas kallt och svalt på sommaren och utan frysrisk på vintern.

Lårarna till rotfrukter.

Massor av fina krukor.

Annonser

5 comments on “Jordkällaren.

  1. Solhaga skriver:

    Puh, jag kunde knappt läsa ditt inlägg, så rädd var jag att det skulle på nåt vis komma in på spindlar… Är fobiskt mot sådana och skulle själv inte ens fundera på att gå in i en matkällare, även om det vore väldigt praktiskt att ha en:-)

    Jag skulle ju egentligen inte ens köpa ett hus med källare, men ”råkade” ju göra det ändå… Har hanterbart många spindlar i vår källare. Har ingen aning om hur ni blir av med era, det finns ju spindelskrämmor att köpa (om ni kan dra i en elkabel), men de lärde tvistar om huruvida de verkligen funkar:-)

    Kul att ni har så mycket att upptäcka och att många av era upptäckter är positiva!

    /Helene

  2. Asta skriver:

    Jag tror att det blir svårt att bli av med alla spindlarna, däremot så tror jag de blir färre om man börja tillbringa tid där. Men några borde väl inte vara så farligt? De håller borta annat som man inte heller vill ha där.

  3. Mamma skriver:

    Har funderat på källaren sen jag var där.. Det här med fönstret och Mats skämt om när dansken kommer. När byggdes kraftverket? Under 40-talet? Vi pratade om det här med fönstret..kan vara så att man fick bidrag för att bygga ett skyddsrum, har för mig det, och att det alltså var tänkt så, då kunde man ta fram fönstret ..alltså när tysken kom! Har aldrig sett en sådan rejäl hermetisk jordkällare förr så någon tanke är det nog…en privat fortsättning på Per-Albins-linje, som du ju sett prov på i Magnarp.

  4. Maria skriver:

    Usch usch för alla spindlar… Vi hade en jättehärlig jordkällare med sånt runt stentak i när jag var liten. Det var alltid pappa som var där ute och hämtade burkar o potatis mm just pga av monsterspindlarna, men när han var på jobbet skickade mamma ut oss barn för att hämta sylt, och det var det värsta uppdraget man kunde få!!! (hu så elak hon måste ha varit!!! =)
    Jag kommer ihåg att jag brukade ta paraply med mig, och att det dunsade läskigt när spindlarna ramlade ner (det var säkert pga av just paraplyet dom åkte ner, annars brukar dom ju inte attackera folk direkt, utom i Danmark på hösten där dom haglar i klungor från elledningarna!!!)

    Ja, min pappa brukade iaf plocka bort spindlar lite nu och då o lägga i burk med eter eller vad man har i, för att rensa ur lite, speciellt de som bodde i dörröppningen. Spindlarna äter ju upp andra insekter, så dom gör ju nytta också.
    Pappas äckliga spindelburk hade han iaf i sitt färgskåp i uthuset, så man höll ju på att dö varje gång man var där och rotade efter färg eftersom man ibland helt plötsligt stod med en glasburk full med stora döingar i handen!!! (ingen som någonsin fattat varför han sparade dom… helt sjukt nu när man tänker efter =)

    Vi borde kanske gå ner och gräva fram vår jordkällare också, det är ju en otroligt praktiskt byggnad att förvara mat i, och gratis! (ingen el till kyla…)

    • Sophie skriver:

      Helene: Jag är inte alls rädd men just mängden är lite obehaglig. Men jag förstår dig, jag är sjukt rädd för grodor. Helt oresonligt för de är ju ofarliga men det hjälper inte mig. Paddor däremot tycker jag är riktigt trevliga. Döpte alla jag hittade när jag var liten till Louise-Marie som var det fianste namn jag kunde komma på 😀

      Asta: Nej alla blir vi nog inte av med men att minska ner populationen något skulle vara intressant. De sitter i hundratal längs väggarna men som du skriver kommer nog det faktum att vi börjar vara där göra en hel del.

      Mamma: Ja det är nog ganska troligt att det kunda vara så. Vi får forska lite i det så kanske vi kan få svar.

      Maria: Spara dem i en burk tänker jag inte göra. Vi får se om de flyttar ut en hel del när jag städar. De är redan färre känns de som. Ger sig kanske av när ungarna kläckts och kommer först nästa år igen. //Sophie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s