Mats gillar fotboll. Det har han gjort i hela sitt liv, han har spelat sen han kunde gå och tränat i klubb sedan han var stor nog att knyta sina skor själv. Han är inget fanatiskt fan men hänger ju med i det som händer i fotbollens värld och han läser gärna om fotboll och ser det på tv. Även om han uppskattar att se andra hålla på tycker han såklart att det är allra roligast att spela själv. Otaliga är de matcher han spelat och jag vet inte hur många olika serieomgångar han har varit med i under åren och även om det kan kännas surt att förlora en match eller till och med en hel serie så startar ju en ny säsong igen. Att vinna är en fantastisk känsla, att klara av det där man verkligen vill, att lyckas! Att ha vunnit en match innebär ju dock inte att han sen inte vill fortsätta att spela även nästa match lika lite som han ger upp när han förlorar.
I över 30 år har han spelat och brunnit för fotbollen… inte en enda gång på den här tiden har han fått höra kommentarer som:
- Tröttnar du aldrig?
- Hur orkar du?
- Inte en gång till väl?
- Ska du börja om igen?
- Hur hinner du?
- Tycker du fortfarande det är kul?
Hur kommer detta sig? Hur kan det vara att man kan få ha fotboll som hobby och det ifrågasätter ingen men att faktiskt ha byggnadsvård och sitt eget hus som intresse det stör ofantligt många människor. Vi möts ständigt av människor som inte förstår, som inte kan ta in att vi tycker om vad vi gör, att vi valt det själva. Vi känner oss inte tvingade att renovera och byggnadsvårda, vi vill göra det. Vi kunde valt så många enklare vägar som varit snabbare och billigare men vi väljer det här!
Sophie
Skulle tro för att det är en så smal hobby, och för att de flesta inte klarar av halvfärdigt, ofärdigt, rörigt, you name it. Kräver att man har en stark målbild för att orka den delen av processen, och de flesta har inte öppnat dörren till den världen där man har erfarenhet av något annat än den rådande sanningen inom byggmarknaden. Det blir bara besvärlig miljömupp direkt =) Skulle tro att detsamma gäller för vilken livsstil som helst som inte är mainstream, okänd mark leder till frågor och ifrågasättande. Men faktiskt en hel del intresse också!
Ja en smal hobby får man nog säga. Internet är bra, det minskar avstånden mellan likasinnande avsevärt!
Jag skulle tro att det framför allt handlar om hur olika intressen och hobbies legitimeras. Som ett exempel är det ju “mer” legitimt att vara man på över trettio och tävlingsryttare än att “bara vara hästtjej”.
Sport är oerhört starkt förankrat och har hög legitimitet, det är ok att syssla med fastän man är medelålders och har familj. Det är mer ok att springa på matcher och skriva referat i en klubbtidning än vad det är att springa på skivmässor och små klubbar för att lyssna på band och ge ut fanzines när man uppnått en viss ålder, för att ta ett annat exempel, ett ur mitt liv. “Börjar det inte bli dags att växa upp?”
Som “bara hästtjej” måste jag hålla med dig. Men sen är olika sporter mer eller mindre legitima också som du skriver…Se bara hur hoppryttaren Rolf Göran Bengtsson bemöttes efter sitt Jerringpris.
Ja, absolut är det så.
Intressanta teorier hos både Maria och Louise ovan, jag tror även på en annan vinkling; avundsjuka. Att någon hela tiden köper annat hus,
renoverar på nytt och igen, väljer dyrare/svårare alternativ kan kittla detta svenskaste av alla svenska adjektiv.Avundsjukan
Någon annan har tid, pengar, intresse, valmöjligheter, kunskap etc etc
Själv beundrar jag alla som har fötts med den praktiska gåvan….det har inte jag:) Om intresset finns för att välja den “smalaste vägen” i renoveringen så gör det! Jag väljer både smala och breda vägar i min
renovering och det blir bra det med!
Jo en del avundsjuka är det nog i vissa fall men det tror jag inte när det är våra vänner som utbrister såna kommentarer, jag tror det är välmenat man blir bara så trött på att förklara sig hela tiden om och om igen, sen finns det ju del av mig som tar det som beröm också att vi ofta får höra att vi “orkar och hinner” mer än andra.
Vi väljer olika, ibland smalare och ibland bredare väg det beror ju på vad vi vill uppnå, det är inte alltid det är lättare att ta den bredare vägen eller tvärtom.
I hear you sister!
För mig handlar det också ofta om att folk ifrågasätter hur vi kan vilja bo på landet, om det är för att det är billigare och enklare medan jag försöker förklara att det är inget utav det..
JA det där får vi också höra från de som inte känner oss så väl, de andra har ju förstått vad vi vill och förhoppningsvis också varför i viss mån. Är väl knappast billigare och enklare att bo på landet heller egentligen, fast läser man inredningstidningar med deras romatiserade bild av det lantliga hemmet (som oftast inte ens ligger på landet) så förstår man ju var de får tankarna ifrån.
Hej igen!
Jag tror att man “skrämmer” en del med att kunna och vilja och t.o.m. tycka om att bo i det gamla, nötta och ibland omoderna, när det är så på modet att allt ska vara fräscht och helt och felfritt (och vitt) – och snabbt ska det gå också i denna värld. Att renovera och bevara så varsamt som ni gör och låta det ta tid – det ligger liksom inte i tiden.
Säkert finns avundsjukan där också. Och kanske en känsla av otillräcklighet.
Jag blir verkligen GLAD av er/din blogg och önskar er LYCKA till med Majas rum och allt annat som väntar av spännande utmaningar i ert fina gamla hus. Jag läser och tittar in här så gott som dagligen. Jag är mycket imponerad av ert arbete. Var stolta och nöjda och njut av allt som är klart !
/ Margareta
Stort tack Margareta!
Håller verkligen med alla andra som har skrivit och särskilt det om att allt ska vara nytt, nytt och vitt! Även om shabby chic har varit och fortfarande är inne ska möblerna vara nymålade med konstruerade skavanker så att det ser nött och använt ut. Tänk så många fina och naturligt slitna möbler det numera finns som målats vita och aldrig (?) kan återställas. Det är väl vår tids avlutade-möbler-trend kan jag tro.
Jag tror att de som inte är insatta på ett sätt tror att man vill gå tillbaka till den tiden som var när huset var nytt och det vill man ju fast först och främst vad gäller material och inredning/dealjer. Det där med avundsjuka, att man avviker från mängden och inte gör som man “ska” ses inte alltid med blida ögon är ett ofog!
Stå verkligen på er Sophie och Mats!!!! Jag beundrar er verkligen för att ni hinner så mycket och verkar ha orken! Men med ett brinnande intresse brukar man hitta motivationen och att sedan resultatet blir att ni får ett fantastiskt fint hus som ni lever och bor i är ju pricken över i. Ni lever ju i er hobby!
Ja precis så är det, skrev det i en kommentar häromdagen just det där med att shabby chic är som avlutningstrenden. Tänk om de kunde hålla sig till att måla de redan avlutade möblerna åtminstone.
Tack för berömmet!
Att renovera ett gamalt hus är tydligen mycket suspect. Speciellt om man vill göra det själv.
En av de första komentarena vi fick var “Vad ska ni med det till? Ni har ju redan att göra” och en annan “riv skiten, tomten är ju fin”.
Varför kan de inte se det roliga i att återställa något till ett fint beoligt skick.
Ni har gjort mästerverk!! Roligt att se och läsa om!
Stort tack för berömmet! Vi har också fått kommentarer som ni fast inte på detta huset utan på vårt första. Eller den klockrena: BOR ni HÄR?!! utropat med mycket förvåning och missstro.
Tja, det är väl ungefär samma mekanism som att det är okej att se på TV flera timmar varje kväll, men att man (jag
spelar dataspel betraktas som suspekt…
Vissa saker är mainstream och korrekt – ibland till och med ansett som bra (idrott) – andra saker, förvånansvärt ofta sånt som innehåller någon aspekt av kreativitet betraktas som en sekundär hobby. (Nej, det är inget kreativt med dataspel, så där haltar liknelsen
Det ligger mycket i utropet – Bor ni här?
Idealet för många är “färdigt” och det blir man väl aldrig…känns det som. Lättstädat, rena ytor, vitt och fräsht är också mångas ideal, bara att kolla kataloghusen.
men de shoppar, de anlitar – och sen stickar de en schal/ bygger en grill – men man pappspänner inte själv…andra går på loppis och köper nåt slitet som bryter av men att låta bli att slipa bort golvpatinan (och den hårda lättskötta ytan) det är otänkbart…
Sen är det inte många som har denna smak – de som hälsar på oss säger att det blir sååå fint och på vägen hem säger de nog till varann, skulle vi bo där skulle jag rolla vitt och slipa golven åtminstone, herregud sååg du hur väggen lutade osv…
I viss mån ägnar de som förädlar tillbaka sitt hus sig åt inredning och hantverk och det gör så många andra också
Sen kan inte vem som helst göra det ni gjort för ert hus, arbetskapaciteten i vardagen med barn och vetgirigheten, hantverkskunskapen imponerar på vem som helst! Mig med.
Tack Stella!
Det är ju som du skriver att det är otänkbart för de flesta, det är ju bara att titta på alla som målar gamla möbler med äkta patina vita och sen fuskskaver dem så de ska se använda ut, och den här smaken och tanken kring inredning delar man verkligen inte med många.